Stärk ett självförtroende

Just nu, är en bra början!

Mina tankar går till de som lider på riktigt av adhd/add.
Tankar väckta bl.a. av ”Kung Över Livet”, en gala på Södra teatern i Stockholm, till stöd för hjärnfonden.
Något vi alla har gemensamt förutom döden, är att vi på ett eller annat sätt är födda till livet.
Hur var och ens förlossning gick till skiljer sig däremot avsevärt.
Hur påverkar dom smärtstillande läkemedel, som kvinnor kan få och framförallt som var vanliga förr, barnet som vid utdrivningsskedet går igenom livets förmodligen mest dramatiska resa någonsin även utan preparatet.

fötter

Jag tänker just nu främst på det smärtstillande läkemedlet petidin som användes flitigt på 80-talet och tidigare. Ett läkemedel som visat sig kan påverka barnet efter födseln med andningsdepression, slöhet och okoncentration. Det påstås också att barnets kropp inte brutit ner det förens efter ca. tre dagar. Något positivt i större bemärkelse har tydligen inte det morfinliknande preparatet, har det påvisats. Petidin är nu av förståeliga skäl inte alls lika förekommande.
Min undran är då, en ren spekulation och lite intressant tycker jag, kan detta och även andra smärtstillande/lugnande före och under förlossningen förstärka och till viss del bidra till uppkomsten av neuropsykiatriska funktionshinder. Den tanken känns inte helt orelevant.
Framförallt vid förlossningstillfället då mycket kan sättas på spel för den känsliga lilla fosterhjärnan.

Ett lyckligt resultat av ett ”okomplicerat” kejsarsnitt.

samuel
Det viktiga är..
För de som verkligen lider av sitt funktionshinder blir det, som för andra kan ses som en självklar väg genom livet, något av en omöjlighet utan rätt stöd och vägledning.
Adhd är numera verkligen en vanlig åkomma och alla har vi någon i vår omgivning som lider öppet eller under självtukt i det tysta av adhd, add eller något annat.
Vi stör oss ibland på och blir frustrerade över individer som är stimmiga högljudda, alltför spontana, okoncentrerade, glömska, slarviga, begår misstag efter misstag och är allmänt snurriga.
Hur ska då  inte de uppleva sin situation, och dessutom med den vetskapen om hur de blir betraktade av sin omgivning och som följd då ofta leder till ett dåligt självförtroende och en uppgivenhet som kan eskalera utan hejd.
Insikten när en person i sitt innersta, inser att den förmodligen inte kommer att klara av och genomföra någon av sina livs drömmar därför att funktionen som styr koncentrationen, fokus och uthållighetsförmågan är avklippt.
Var ödmjuk, visa respekt och var delaktig till att påverka deras självförtroende i positiv riktning, genom att uppmärksamma och var lite tolerant och överseende, för detta ÄR ett funktionshinder som dessutom blir så mycket allvarligare om de betraktas som mindre dugliga. Det utvecklas också lätt till en ond cirkel av misslyckanden som tillslut kan tyckas omöjlig att bryta, och något som personen inte gör med egen kraft.
Vi måste kunna bidra till att inte sänka någon utan enbart stärka och stötta.
Kom ihåg att dom finns överallt och runtomkring oss.
Underbara älskvärda människor, bara vi ser dom.

 

Kraft och energipåfyllnig

För 25 år sedan föddes det en liten prinsessa på Motala lasarett.
En förlossning som pågick i två dygn och jag var den enda patienten under hela processen. När hon tillslut kom, släppte jag henne inte. På det lasarettet var det inte så självklart än att mödrarna skulle ha sina barn hos sig på natten, så det blev lite delade meningar mellan oss om vad som var bäst för mor och barn.
Det var för 25 år sedan, nu finns förlossningsavdelningen inte längre kvar.

Grattis på födelsedagen min flicka!

eline

 

Kylan kom lite chockartat snabbt. Regnet öser ner så nu kan man inte göra så mycket utomhus.
Jag har flera målningar på gång och det är den styrka som är alldeles nödvändig just nu.
Annars ber jag om ett stråk av energi och kraft i detta nu och till de dagar som ligger framför.
Jag diskuterade med en av våra snickare igår, då vi jobbade lite tillsammans, jag med penseln han med hammare. Han berättade om hur han tidigare som arbetsledare var tvungen att hantera och lägga arbetsbördan ifrån sig vid dagens slut då han emellanåt kände sig överbelastad. Jag skrev ner på ett papper förklarade han, det som kändes svårt att hantera för stunden, det blev mer konkret och jag visste att det fanns där nerskrivet dagen därpå när jag vaknade och därmed kunde jag något tryggare lägga det åt sidan. Men det handlar då mer om praktiska bekymmer.
Det finns sånt som kräver mer mental energi och då man måste vara påfylld för att kunna hantera. Ett av mina arbetsredskap är en iPad som vid dagens slut måste laddas upp under natten för att klara av en tuff arbetsdag med mig. Vad jag önskar att det bara var att sätta in en kontakt i väggen ibland. Istället måste tydligen var och en hitta sin egen energiförsörjning för att hantera tuffa dagar, det finns nog ingen universallösning för det.

Tiggarna, vårt dåliga samvete

Det var första skoldagen för våra barn. Alltså har höstterminen infunnit sig på riktigt, inte hösten!!
Plötsligt saknas det kläder, lika akut som när mjölken är slut får jag ta mig ner på stan för att komplettera mer än vad jag önskar. Tydligen har jag inte fattat att mina tonåringar absolut inte har någonting i sina garderober. Men att shoppa tillsammans förgyller faktiskt tillvaron, för dom är så positiva.

Mina funderingar kring tiggerit utanför våra butiker dyker ofta upp, framförallt när man kommer därifrån med fulla kassar och jag tror inte att jag är särskilt ensam om att känna dåligt samvete av att bara ignorera och passera dessa människor.
Att ge en slant hit och dit löser inget i längden varken för dom eller mitt samvete.
Det jag däremot gärna skulle vilja är att ge dom det vi har mycket utav, och som kostar betydligt mer än vad deras inskrapade slantar kan bidra till, nämligen skor och kläder. Vi med barn i blandad ålder lyckas samla på oss och dessutom spara på massor som jag känner att egentligen ingen av oss eller vår omgivning har behov av. Varför inte lämna överskottet till dessa som verkligen kan behöva det då. Eller fråga direkt vad det är dom har behov av och som vi kanske kan hjälpa till med.
Det hade inte varit speciellt svårt om det inte vore för språket. Förmodligen pratar dom inte ens engelska och jag vill gärna veta om det är möjligt att ge annat än pengar eller om det då kan komma att bli till en björntjänst på ett eller annat sätt.
Spekulationen om att bli lurad eller ej, bryr jag mig inte alls om och dessutom skulle det förmodligen uppdagas om man erbjuder annat än pengar.
Det är så enkelt att stilla sitt samvete med att ringa in bidrag till hjälporganisationer (något man självklart också ska göra) men att hjälpa dom utsatta runt hörnet är betydligt svårare.
Tänk om man aktivt kunde hjälpa dom med det man kan istället för att gå och bli irriterad, då irritationen för det mesta beror på dåligt samvete.
Jag instämmer med vad en intervjuvad sa, hur kan vi hålla vårt lilla barn i handen, gå förbi och ignorera en tiggares blick som om den inte existerade.
Så skänker vi sedan pengar till dom fattiga som vi ser på tv galan. Vad förmedlar vi då till våra barn? Eller finns dom fattiga bara på tv?
Så länge man inte kan göra så mycket annat får man väl åtminstone se dom, bekräfta deras närvaro, säga hej på dig och kanske skänka en slant.

min elisia 12

 

Allt rullar på

Tack till en härlig familj med två ljuvliga små killar som varit på besök idag för att diskutera oljeporträtt samt fotografering.
När jag ska fota små barn händer det något märkligt med min kamera, det uppstår ett helt safari, inuti kameran!
Nyckelpigor ödlor till och med lejon kan förkomma, både bakom mig men även i kameran.
Efter avslutad fotografering i dag hade den femåriga pojken tänkt till och talade om för Torbjörn, ett tips om du ska fota någon är att låtsas som att det finns lejon och sånt bakom dig och i kameran.
Den lille hade naturligtvis räknat ut att det inte bara var en larvig lek jag höll på med och att jag försökte lura honom, utan ett tricks att få honom att titta in i kameran och han var helt med på noterna. Liten och smart.

Förutom att vi njuter av sommardagarna så smyger sig skolstarten och höstterminen på. Abraham börjar sjuan, Elisia nian och det innebär allvar på riktigt för de bägge.
Min ångest över kommande halvår försöker jag dölja väl för dom, men de skrattar ändå bara över min vinterångest. Den tycks inte vara överföringsbar som tur är.

Barnens musicerande är balsam för själen

elisia

Mamman till pojkarna som ska målas berättade, att det i något land ( kommer tyvärr inte just nu på vilket) är man skyldig att försörja barnen tills dom är vuxna, har eget arbete och dessutom jobbat i ett år. Det låter tufft för föräldrarna tycker jag.
Min inställning är att så länge barnen ringer hem till föräldrarna i första hand och ber om hjälp, har man ansvar för dom. Dvs kan det vara ett livslångt ansvar med barn (då förhoppningsvis inte med försörjning förstås)

Självklart är det som modeller jag har skaffat barn med tio års intervaller 😉 då det är så praktiskt många gånger att ha alla åldrar. Samuel fick vara modell inför mitt besök då lite uppvärmning kan behövas för att fota barn.

samuel

Förr var Esbjörn Svensson trio min inspiration men efter hans bortgång lyssnar jag helst på live musik av hög kvalitet, mina barn. Dom är värda att lyssna till kan jag lova och Abraham spelar gärna för besökande också 🙂

abra

 

Det kanske inte upplevs så välkomnande då tre av tre ingångar till vårt hus är blockerade av byggnadsställningar, men låt inte det hindra att besöka oss.

tobbe

Bjud på ett leende

Ge någon du möter ditt leende i dag.
För många är ett äkta vänligt leende en bristvara.
Inte lätt för den som själv mår dåligt kan man tycka, men du vinner ingenting alls på att visa alla du möter hur dåligt du mår. Dessutom behöver skrattmusklerna tränas och påverkar bevisligen det egna måendet. Kropp och själ i samspel.
För tillfället målar jag ett somrigt porträtt av två bedårande barn som helt naturligt har sitt leende och jag kommer på mig själv att sitta och le tillbaka. Visst påverkar det. Bjud på ett leende.

s och l

Jag målar och målar och målar från morgon till kväll. I alla tänkbara kulörer och färgsammansättningar. Putsfärg, falufärg, täcklasyr, täckfärg, lackfärg, oljefärg, plåtfärg och naturligtvis konstnärsfärg. Blandar på bästa och säkraste sätt till alla färgkulörer själv 😉 både till hus och tavlor. Färgerna formligen snurrar i huvudet.
Snickarna som för närvarande är hos oss är ganska roade av detta och frågade i går om jag alltid går målarklädd, Ja! det är väl ganska självklart för en som sover med penslarna under kudden beredd på utryckning.
Mycket i hemmet blir dock lite lidande och jag har för tillfället ingen koll på omgivande aktiviteter. Tur att barnen har sommarlov fortfarande.
Det som stressar mest är att porträtt måste bli färdiga inom en något för kort period och det känns aldrig bra när man är orolig för att tiden riskerar att inte riktigt räcka till. Men det är absolut inget som tillåts gå ut över arbetet med dom. Skulle jag tumma på ambitionerna när det gäller porträttmåleriet så kan jag lägga av direkt.
Det är trots allt otroligt stimulerande och roligt med detta målande.

I skogen bakom vårat hus kommer det cirkusar på besök ibland. I går natt vaknade jag av trumpetande elefanter 🙂
Jag for runt i stan med barnen för att få se elefanterna som skulle visas upp offentligt, men hittade dom istället bakom huset när vi kom hem.

elefant1


 

 

Ljuva sommartid

I dag lärde jag mig att det tar precis lika lång tid att beställa och hämta tre stycken  pizzor som att måla ett fönster. Det borde innebära att man faktiskt kan hinna med att måla om sina dyrbara fönster lite oftare.
Vår rosa grund är nu ett minne blott, lite sorgligt faktiskt, den kändes rätt cool och var en perfekt fotobakgrund för porträtt. Nu är den grå!

Ett litet hörn kvar av den rosa grunden

syskon
Vårt hus är på gång, spänningen på topp. Snart vill vi bjuda in till en invigningsfest.

DSC_0145

 

husLivet är som allra bäst just nu 30 grader, gärna för mig, ett vinterhalvår finns inte.
Försöker ofta hitta små knep för att uthärda vintern, tex har jag köpt salladsfrön som är färdiga för skörd i höst/vinter. Nåja en föga tröst kanske, men det påminner lite om sommar i alla fall. Jag tror att människan (åtminstone vissa) är skapta för att gå i ide under vinterhalvåret.
Men nu är det sommar!
Kreativiteten flödar, huset ateljén och Samuel strider om sin tid.

Samuel tittar yrvaket på när byggjobbarna kommer.

samuel