Varför porträttmåleri ?

Jag är porträttmålare därför att jag alltid har varit så fascinerad av människans hela existens, så väl ut som invändigt och finns det något vackrare att avbilda.
Människans psykologi är också så outgrundlig, och som jag tror formas en persons ansikte med tiden utav dess uppväxt, med erfarenheter upplevelser och arv.
De grundläggande dragen finns där från allra första början men de dolda dragen formas med tiden allt eftersom vi samlar på oss intryck och händelser. Ansiktet präglas och avslöjar mycket av hur vi har haft det, vad vi har varit med om och bär inom oss.

modell.1Jag fick en gång, när jag gick på konstskola, veta att om man i en stor landskapsmålning placerade en figur om än så liten, föreställande en människa så dras betraktarens blick automatiskt till denna figur, som man kopplar till sig själv och identifierar sig med.
Även hur man som betraktare av en abstrakt målning omedvetet kan få väldigt diffusa detaljer att föreställa en människa. Vi vill gärna kunna koppla det vi ser till något som vi kan placera oss själva i.

abra.Vår goa kille spelade saxofon själv, på mässa i Tranås kyrka samt Säby kyrka i söndags. Av hänsyn ville jag dock inte fota honom i kyrkan.
Det är så härligt att se hans mod, han är verkligen en stark ung person. 

Konst, när ord inte räcker

Jag vill berätta om en stor tavla jag gjorde en gång och min reaktion på hur små pojkar kan bli behandlade. Hur dom unga, i tidig ålder skickas ut i krig bara för att dom råkar vara födda till pojkar…
Och för att det finns en liten krigare som just nu kämpar med att passa in i någon slags medveten grabbroll.

liten krigare..blogg1Som alltid varit en kille med mjuka drag, både till utseende och till sättet.
När denne kille var liten fanns inte intresset för bilar eller tuffa pojklekar. Söt som få och rosa var en favoritfärg och dessutom med två äldre systrar.
Det var aldrig något negativt med hans mjuka drag, tvärtom, en sån liten kille kan ju ingen vara dum emot, tänkte man. Han var glad, trygg, helt ljuvlig och stark i det.
Det passar för tjejer i samma ålder, men tyvärr inte hos grabbarna.
Ändå kämpar han i dag med sport och vill så gärna delta i grabbarnas aktiviteter, men dom vill ändå inte riktigt släppa in honom. Din tönt, du ska inte tro att du är något, så lyder den dagliga melodien. Någon tönt är han då inte, men han tror att han år något fortfarande, tack och lov!
Allt han tar sig för blir han duktig på. Han lägger all sin energi, både inspiration men även vrede på sitt utövande av framförallt musik men även idrott. Det är ju heller inte ovanligt att mobbingsoffer gör revansch. Dom skiljer sig från massan, går sin egen väg och blir ofta riktigt bra på det dom gör.
Han är älskad av många vuxna, och av tjejer!!! så han kommer nog att klara sig ändå.
Han vill ju bara vara en bra kille. Naturligtvis blir han påverkad och han kanske redan har fått ett sår i sin själ.
Visst är det ohyggligt med mobbing, och för att man inte är en tuffing.
Man måste ju tåla lite för att man är grabb”  Tycks också vara ett orubbligt resonemang från många vuxna (Slagsmål har han aldrig befattat sig med, men däremot blivit slagen på.)
Så resonerade man om småpojkarna i Afghanistan också, så skickade man ut dom på fälten för att röja minor. Bara för att man är grabb…
Det är utifrån detta jag gjorde, ”liten krigare utan rustning”, som numera hänger på en högskola, och jag hoppas att den kan förmedla något till betraktaren.

Barnavård

En kvinna med erfarenhet av barnavård.
Som arbetat på upptagningshem och spädbarnshem på 60-talet, samt dagmamma, nattmamma, jourmamma, ”sommarbarnsmamma”, fostermamma, dagisfröken och så förstås mamma, mormor och farmor.

mormor 1Hon är också min mamma, som tar hand om vår yngste på dagarna när han inte är på dagis. Jag är ganska trygg med att denna mormor med sin gedigna erfarenhet klarar av vårt busfrö.

prinsar och prinsessor

En sann saga, prinsen väntar på prinsessan.

prins ex 1

Saga och Samuel heter dom två små kusinerna som är prins och prinsessa. Lika gamla och helt underbara.
I kväll kommer prinsessan Saga med familj till oss, och vi inviger våren med grillning 🙂

Tiden är just nu väldigt begränsad då jag helst ska vara färdig med en tavla i morgon. Den ska skickas med posten och av tidigare erfarenhet, är jag lite orolig för att den inte ska komma fram i tid.(senaste porträttet kom till fel mottagare) Men alla gånger utom en har posten fungerat väldigt bra. Dom lär dessutom vara extra noggranna med mina leveranser nu.
Jag kommer hädanefter stanna kvar, tills jag sett att dom fått rätt adressetiketten på rätt paket.
Men njuta av våren och den fantastiska värmen som äntligen kommit, måste man ju bara hinna med. Det handlar om prioritering, städningen är nog det som blir bortprioriterat denna gång 😉

 

Vinnare

Är det något som jag reagerar väldigt starkt över, så är det illvilliga människor.
Det är ofrånkomligt att man bär på en oro över sina barn och att man som förälder vill se dom som vinnare.

elisia 1

Jag är av den inställningen att om man strävar efter att göra det rätta, reflekterar över sitt eget handlande och har en önskan om att vara en god medmänniska, är man i längden en stor vinnare. Oavsett om andra inte har samma ambition, samt gärna vill, med avundsjuka ögon, såra och förtrycka.
Jag tror inte man höjer sig själv genom att sänka andra.
En framgångsrik ledare som pga. ett psykopatiskt tillvägagångssätt når det han strävar efter, lever kortsiktigt och kommer möjligtvis vinna till sig liksinnade, men aldrig mänsklighetens djupa sympati.
Om någon är genomsyrad av avundsjuka, hämnd och egoism, ser vi då inte igenom detta? Får vi inte en känsla av att denna människa är ute efter att sänka andra för att själv få komma till sin rätt. Detta tror jag vi kan se ganska ofta, men är då denne illvilliga och stridslystne egentligen en riktig vinnare. Även om han måhända får sin vilja igenom tack vare att alla runtomkring viker undan och hyllar, under tvångsmässig respekt, men aldrig av uppriktig och ärlig sympati.
Allt detta kan tyckas självklart. Är det självklart? Det måste börja hemma hos oss alla tror jag, med vår egna attityd. Barnen snappar upp våra värderingar och det är så lätt att häva ur sig kommentarer utan att tänka på att barnen inte alltid kan ”läsa mellan raderna” och till fullo litar på att det vi säger är det rätta. Hur tolkar dom när man säger, stå på dig! Varför ska du säga förlåt? Eller, visa dom vad du går för!!! Orkar vi diskutera med barnen.

vinnare 1

Jag älskar mina egna barn, och även andras. Jag tror på riktiga vinnare.

 

Naturens dramatik

När jag skulle hämta min dotter med bilen, fick jag se en överkörd fin and.
Synd att jag inte hade kameran med mig, var min makabra tanke. Fy för att det alltid är det första jag tänker på.
Jag hämtar upp min dotter, berättar om ödet för den stackars lilla anden.
Har du inte kameran med så du kan fota den då, undrar hon.
Hur i all sina dar kan hon tro att jag är så okänslig!!
Vissa föremål etsar sig fast som symboler i min hjärna. Dom förekommer i mina målningar både som levande och döda.

dödJag är dock absolut inte så okänslig. I går var vi ute med bilen, då överaskades vi av två mäktiga älgar som hamnat på fel sida av viltstängslet. Den ena skenade i skräck längst vägkanten, den andra stångade av alla sina krafter mot stängslet för att försöka ta sig igenom det. Deras ögon utstrålade en ofantlig ångest. Denna åsyn att de kan förmedla en sådan ohanterbar ångest påverkade mig så starkt att det var svårt att släppa. Ville omedelbart ut och hjälpa, som om det vore små barn som sprungit ifrån mamma och pappa. (Måste ändå erkänna att jag undrade lite om något av barnen hann fota älgarna)
Man får uppleva mycket dramatik just nu i naturen.

svanen fågel

Barnporträtt

Just nu arbetar jag på några härliga barnporträtt. (Jag jobbar parallellt med flera målningar samtidigt.)
När jag fotograferar människor för att ha som underlag till målningar, vill jag att de är så naturliga som möjligt förstås, och vill dom inte le så gör dom inte det.
För barn däremot är ofta skratt ett naturligt tillstånd. När man sedan målar ett sådant porträtt, så kommer man på sig själv att sitta och le stort. Vilken påverkan dom har.

Här följer ett litet bildgalleri.
porträt,t mamm barn porträtt baby nporträtt barn och mamma ny porträtt syskonglädje ny  porträtt syskonkärlekenporträtt syskon

Skapande av olika slag

Det är snart dags att byta pensel till modell större då det ska till ett skönhetslyft på vårt stora hus. En helt ny fasad av klassisk stil. Trä, något som jag tror mycket på.
När det handlar om färg, form och design tenderar jag att bli helt uppslukad. Jag måste lugna mig lite då min man också har rätt till åsikter om utförandet 😉 ( men vi brukar kunna enas) Som vanligt när projekt gällande vårt hus blir aktuellt, börjar jag studera designtidningar.
Vi har som sagt ett stort hus med många möjligheter att skapa, utveckla och att inspireras av. När man då bläddrar i tidningar som gods och gårdar, gård och torp osv. möts man i vart och vartannat uppslag av så många fina, gamla men även moderna porträttmålningar.
Tjusiga, välgenomtänkta inredningar, högt till tak och så naturligtvis ett pampigt porträtt på den kalkputsade väggen. Det är vackert och så inspirerande.
Nu bor vi inte på en herrgård eller slott, men ett gammalt hus och känslan av en historia som man är med och formar, fascinerande.

oljan

Vårtecken

Vi har konsert i vårat vardagsrum varje dag. En sådan förmån 🙂

piano
När marschsäsongen närmar sig, är det ett tydligt vårtecken för Tranås.
Varje lördag hela säsongen är det marsch längst storgatan.
Denne unge man har provat ut sin uniform i dag. Pianot är dock praktiskt omöjligt att marschera med, det får bli saxofon.

sax

Delat intresse

frönVår tolvåriga Abraham har en fin kompis som är från Afghanistan.
Förra våren gav han sin kompis egenodlade plantor av tomat och paprika.
Det väckte ett intresse hos kompisen som blev så inspirerad att han engagerade sin  familj i det svenska odlandet och Abraham blev plötsligt odlingsexperten 😉
Nu gav kompisen något till Abraham som liknade kikärtor och som ska ner i jorden (vad det nu kan vara) spännande är det att se vad det blir av. Kompisen är nu förstås vår Afghanska odlingsexpert 🙂 Det är jätte roligt att dessa unga killar har blivit intresserade av odling, spännande är det också förstås att kunna dela varandras personliga specialiteter kulturer emellan.