Dolda drag

I varje människa finns ett universum!
Jag närmar mig målet av ett porträtt på fyra syskon, dvs. fyra universum. Kan det bli bättre.
Familjen kommer i helgen för att titta och godkänna porträttet. (Kanske visar jag det här i ett senare inlägg om tillåtelse av beställarna ges)
Det är tvillingar med i syskonskaran, vilket är extra spännande då jag har haft lite svårt att se skillnad på dom. Det gör däremot naturligtvis familjen. Det ska bli intressant att höra om jag har lyckats framhäva de ytterst små dragen som skiljer dom åt i utseendet.
Människor har alltid ”dolda” drag som kan vara svåra att upptäcka, därför är det en fördel för mig att träffa dom jag ska avporträttera, alternativt få tillgång till många fotografier och gärna en personlighetsbeskrivning. Det betyder mycket även då jag sätter en bakgrund eller för att förmedla karaktärsdrag i porträttmålning.

2 reaktion på “Dolda drag

  1. Du är inte ensam vill jag bara säga först av allt! Jag tål inte heller kylan eller snön (faktiskt så får mitt humör en större dip när snön gör sitt inträde än när det bara är grått och kallt…) Men jag får gjädjas åt min son- precis som du glädjs för dina barn!

    Nu är det så mycket du har skrivit igen- tankarna virrar runt. Jag tänker på barn och ungdommar, facebook och instagram, på vår elektriker som hälsade på oss i morse som vi diskuterade dagens barn som bara sitter inomhus med dator/telefon/iPad mot när han, jag och maken var unga och det fanns inget värre straff än att få vara inomhus en hel dag- trots att det regnade och blåste!

    Och så kan jag inte låta bli att tänka på perfekta fotografier… Jag jag älskar foton- fina, vackra, talande, stämningsfulla… Men jag älskar ännu mer bilder, teckningar, målningar och skulpturer- något som speglar personen som skapat- trots att den ska skildra något objektivt- men det blir det aldrig! En människas återspegling blir aldrig objektiv- inte ens en spegelbild! (för den är ju spegelvänd!) Foton möjligen- men de går att styra också!
    Så jag funderar vidare- kanske är gåvan inte att avporträtera någon objektivt utan att ödmjukt respektera att man aldrig kan föreviga någon utan att lägga till en liten del av sig själv… Då ökar respekten ytterligare- tänk att just DENNA människa har gett mig förtroendet till det här uppdraget! Lite som när jag födde min son och jag och maken gav fullt förtroende till våran barnmorska- hon fick hjälpa oss…

    Oj så jag försvinner ut i tankar!
    /Nadja

  2. Att få uppdraget att måla någons porträtt är verkligen ett ansvar och något som aldrig går att jämföra, varje porträtt är ett helt nytt verk som inte liknar något tidigare. Detta är stort och inspirerande.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *