I dessa tider

Vanligtvis jobbar jag själv i min ateljé, samma nu. Det funkar alldeles utmärkt. Har man bara rutiner och inte låter sig påverkas alltför mycket av omständigheter runtomkring så går det väldigt bra! Det kan nog alla vänja sig vid, om man inställer sig på att vara effektiv. Då kan det till och med vara ännu mer effektivt med arbetsro.

Jag ska till Stockholm nu… är det livsfarligt eller???
För mig är mina uppdrag viktiga, för någon annan betraktas det måhända som oviktigt med porträttmålare ”i dessa tider”.

Att hela samhället närmar sig nedläggning skapar ångest och förfall, och inget uttryck är väl så använt just nu som ”i dessa tider”.
Dödsfallen kommer nog öka, inte bara av viruset.
Den katastrof som drar över oss, i och med all information, tror jag leder till stor skada.

Det finns säkert en och annan som tar ett glas och resonerar – Det finns nog ingen poliskontrollant ute ”I dessa tider” ändå.

Så finns det som vi vet, små företag som kanske redan innan haft det tufft, där det får förödande konsekvenser ”i dessa tider”.

För att inte tala om alla som redan innan lider av ångest, som kanske har sjukdomsfobier. ”Dessa tider” kan vara orimliga att hantera.

Misshandel och missbruk har redan ökat ”i dessa tider”.

Många gamla blir lämnade ensam med sin oro, tappar aptiten och blir undernärda ”i dessa tider”.

Listan kan nog göras mycket mycket längre än så, där förebyggande av sjukdom kan få livsfarliga följder. Där människor stryker med som inte ens varit sjuka.
Förebyggandet är så klart viktigt, men människan bakom varje förmaning är också viktig att komma ihåg.

Det finns mycket positivt också, det gäller bara att kunna konsten att se det.
Många konstnärer, liksom jag själv får nästan mer inspiration ”i dessa tider”.

Moderna museet visar live guidning på facebook och Instagram varje dag kl 12.00. Ett suveränt intiativ. https://www.modernamuseet.se/stockholm/sv/

Måleri och livet omkring

Kreativ ateljé med flera målningar på gång. Någon färdig, någon väntar på första penseldraget. Nu hoppas jag på en tid då jag ostörd kan ägna mig åt att få dessa arbeten under kontroll. Våren har väntat på sig ett tag, som väl är om jag får tycka. Men nu har dom pyttesmå tomat och paprikafröna kommit i sin jord och jag hoppas dom trivs i ateljén och vill gro och växa.

Jag hör lilla Sakarias där nere tillsammans med sin gammelmormor. Vad hade vi gjort utan henne. Hon är till så stor hjälp, det går inte att beskriva hennes engagemang och tålamod. Ingen har så god hand med spädisar som hon.

 

Lockelse för en konstnärssjäl

För att kunna ägna mig heltid åt porträttmåleri och inte annan konst så måste jag avhålla mig från två lockelser, det ena är bra konstutställningar det andra är bra musikupplevelser.
De faktorer som gör en människa hel!

Utan att på något sätt alls förringa porträttmåleri så är den konst som lockar mig på ett speciellt vis, något heligt, men alltför excentrisk och okommersiell för att funka som säljande, vilket tyvärr är nödvändigt för vår överlevnad här på jorden.

I går spelade den konst-exprementella-jazzgruppen ”Klabbes bank” på Plan B här i Tranås.
En helhetsupplevelse, konst-musik!
I kontrast till deras uppträdande, satt det typiskt nog som det ofta gör, ett gäng längst ner som trodde syftet med besöket var att dricka-vara-rolig-höras mest.
Fullständigt avsaknad av förståelse att musiken de försökte överösta var just vad andra var där för att uppleva.
Men den inre bilden av vad man vill ha och inte vill ha blev på så vis mycket stark, så musiken påverkades inte negativt, tvärtom min längtan efter själslig konst bortom all ytlighet blev större än någonsin.

Mobilbild är det enda jag har att erbjuda.

Porträttmålandet

Hur resultatet av en porträttmålning blir är aldrig någon slump, ändå är varje målning helt ny.
När jag pratar med beställaren första gången får jag oftast direkt bilden i huvudet av hur den färdiga målningen ska vara. Dyker inte en föreställningsbild upp i huvudet är jag tvungen att arbeta på det. Det är aldrig bara att börja och se hur det blir, det är lätt att tro att det bara är att följa en mall efter att ha gjort så många målningar, så går det naturligtvis aldrig till. Varje målning kräver hundra procent koncentration.

Precis som för en idrottsman påverkar dagens humör och mående, resultatet. Man måste ha full fokus för att kunna prestera bra.

Jag har druckit för mycket kaffe i några dagar nu vilket inte är tipptopp, så idag får vi se hur koncentrationen blir 😉

Porträttmålningar




porträttmåleri och tandläkarbesök

Hur mår porträttmåleriet i dag, är porträttmåleriet på väg tillbaka?
Det frågade Nordegren och Epstein på P1 i dag. Absolut är den på väg tillbaka ( om den ens varit borta)
De pratade b.l.a. fotorealistiska porträtt. Jag föredrar att måla porträtt som målningar med tyngd på likhet istället för fotorealistiskt som jag kan tycka ser lite hårt ut.

Denna uppmärksamhet av porträtttmåleri hyllar jag med att visa alla mina porträtt från min hemsida.

ufo oljeporträtt 3:8

Åke ”UFO” Gustafsson spelman. Olja (50 x 60 cm, 2009) Ett oljeporträtt utav en känd och uppskattad tranåsbo. www.lenearonsson.se

Avgångsporträtt, brandkontoret Stockholm.

Avgångsporträtt, oljeporträtt (77*91 cm.) www.lenearonsson.se

Härlig familj från Stockholm.Familjeporträtt i olja

Familjen Carleson. Familjeporträtt i olja (80*100 cm, 2013) www.lenearonsson.se

Rederiägare av Silja Line från Åbo.portrattmalning-ett

B. Lundqvist Oljeporträtt (60*80 cm. 2014) www.lenearonsson.se

Man från Stockholm.oljeportratt-tva

oljeporträtt (40*50 cm. 2015) www.lenearonsson.se

Ägare av Brokind slott.portrattmalare ett

Två oljeporträtt. olja (40*50 cm. 2016) www.lenearonsson.se

image

P-O Lorentzi från Tranås. Ett porträtt i Drawing pencils (40 x 60 cm, 2009) www.lenearonsson.se

Liten kille från Stockholm.
barnportratt-i-olja

Barnporträtt i olja. www.lenearonsson.se

oljeportratt-i-olja

Syskonporträtt i olja

Syster nr. ett från Göteborg.blyertsportratt

Blyertsporträtt 40*50 cm. www.lenearonsson.se

Syster nr. två från Göteborg.portratt i blyerts

 

 

Jag hade tid hos tandläkaren kl.11.30 i dag. Klockan 11.25 satt jag fortfarande lugnt i min ateljé. Kl 11.29 var jag på plats i tandläkarens väntrum. Fråga inte hur det gick till!!!
Att jag inte hade något hål visste jag eftersom det nästan aldrig förekommer, så varför detta pris? 750kr!!! för 10 minuter.
Ingen kritik riktad mot sköterskor eller tandläkare. Dom rår ju inte på prissättningen. Lika lite som en lärare rår för otillräcklig undervisningsmaterial och tid. Eller naturvårdarens bristande resurser pga. kommunens ekonomiska åtstramning mm. mm. Förstå hur jag menar. Men det är inte svårt att begripa att vissa tyvärr väljer bort tandvård.

Från den största till den minsta

Jag hade tidigare en beställning som var en av dom största jag gjort, Cavalli /Nilsson som jag tidigare skrivit om, så stor som möjligt var då önskemålet.
På julafton ett par dagar efter att den levererats fick jag en annan beställning, denna gång den minsta tror jag som jag gjort, 20*30cm!
Denna målning blir en tolkning kan man säga, av ett riktigt gammalt fotografi till skillnad från den tidigare målningen som verkligen var ett modernt porträtt med mycket färg.
Det är variation!
Jag tycker faktiskt om att måla porträtt från riktigt gamla fotografier, 1800-tal. Friheten för tolkning och fritt måleri är då stort, men det är väldigt roligt att måla moderna porträtt också, då ligger den stora konstnärliga friheten vid fotografering av personen.

Liten målning på gång. Jag kan t.o.m. ta med den ner till vardagsrummet!
image

 

 

Varför porträttmåleri ?

Jag är porträttmålare därför att jag alltid har varit så fascinerad av människans hela existens, så väl ut som invändigt och finns det något vackrare att avbilda.
Människans psykologi är också så outgrundlig, och som jag tror formas en persons ansikte med tiden utav dess uppväxt, med erfarenheter upplevelser och arv.
De grundläggande dragen finns där från allra första början men de dolda dragen formas med tiden allt eftersom vi samlar på oss intryck och händelser. Ansiktet präglas och avslöjar mycket av hur vi har haft det, vad vi har varit med om och bär inom oss.

modell.1Jag fick en gång, när jag gick på konstskola, veta att om man i en stor landskapsmålning placerade en figur om än så liten, föreställande en människa så dras betraktarens blick automatiskt till denna figur, som man kopplar till sig själv och identifierar sig med.
Även hur man som betraktare av en abstrakt målning omedvetet kan få väldigt diffusa detaljer att föreställa en människa. Vi vill gärna kunna koppla det vi ser till något som vi kan placera oss själva i.

abra.Vår goa kille spelade saxofon själv, på mässa i Tranås kyrka samt Säby kyrka i söndags. Av hänsyn ville jag dock inte fota honom i kyrkan.
Det är så härligt att se hans mod, han är verkligen en stark ung person. 

Porträttmålare

Porträttmåleri är en viktig konstform i kulturen. Dom s.k. selfies som löper likt en epidemi i dag säger en del om det förgängliga i tiden. Vi vill gärna ha snabba bilder på oss själva och varandra som vi kan dela med oss av. Så har det alltid varit och kommer alltid att vara.
Vi vill gärna ha bilder på människor, det finns något som lockar särskilt mycket i den konstformen.
Vi kan backa tillbaka några århundraden, men än i dag kan vi betrakta och analysera människans beteende, utseende och tiden hon levde i, tack vare måleriets beständighet.
Så porträttmåleriet är nog det enda man med all säkerhet vet kommer att bestå.
Som porträttmålare är det viktigt att kunna skildra den tid man lever i. Det är annars inte så mycket som kommer att hålla historiskt, därför är det så viktigt att det klassiska kulturarbetet får finnas med på ett hörn.
Jag är porträttmålare för att det måste finnas såna!

 

blogg

Livets sköna stunder.
Årets första fika i trädgården med kusinerna.

porträttmålare

Porträttmåleriet har genom tiderna varit, och är också idag en viktig genre inom konsten, då man alltid har förevigat personer som genom ett oljeporträtt låtit gå till historien.

Att vara porträttkonstnär är otroligt spännande i många avseenden. Jag tycker om mötet med människor och älskar att måla av dem. Dessutom passar verkligen alla att bli avporträtterad.

Vissa detaljer som tex. speciella kläder, smycken eller något passande föremål samt ansiktsuttryck kan förstärka den som ska porträtteras.

Porträttmåleriet är viktigt för det historiska bevarandet.

Att avporträttera en avliden

Hur länge kan man sörja en människa. Det är nio år sedan min far gick bort och det går inte en dag utan att jag känner i djupet en sådan smärta att han inte finns här.                -Jag hoppas att du hade mycket starka skäl till varför du lämnade oss.  Men  hade han fått välja själv så hade han också varit kvar, det vet jag ju. Döden är en del av livet, hur smärtsam den än är för oss som blir lämnade kvar.

I bland möter jag människor i samma situation, och kan måla ett porträtt av den som gått bort. Vid en sådan beställning känner jag innerligt hur jag skulle vilja blåsa liv i porträttet. Jag räds definitivt inte människor som är i sorg. Det är en så urmänsklig och frisk reaktion, som så många känner igen, men som ofta trängs undan och skrämmer en del. Har vi någon gång blivit drabbade av sorg så borde vi veta hur vi ska bemöta den, men tyvärr kan det kännas så brutalt att vidröra temat döden att vi helst inte vill möta en människa som har förlorat någon anhörig.

Jag målar gärna en bortgången anhörig, och vill Du prata om den avlidne så gör vi det, men känns det svårt så pratar vi inte om den.

Jag har vid ett flertal tillfällen även avporträtterat små barn som av någon anledning lämnat sitt liv på jorden. Vid något tillfälle även ett litet barn som aldrig fick uppleva något liv här. Det har varit starka känslor, men så oerhört betydelsefullt.OLYMPUS DIGITAL CAMERA