Fridfull och kreativ ateljé

Nu när julhelgen är över, är det mycket fridfullt att återvända till ateljén igen. Jag har många grejer på gång och har även fått sällskap där, mitt eget barn och barnbarn har tagit plats. Det är förstås lockande med ett kreativt rum som detta.



Jag har satt upp en kamera i ateljén och filmar när jag målar, ska försöka få till en snabbfilm från arbetets början till det är klart. Hoppas det kan bli lite roligt att se.
Som tur är har det börjat vända uppåt igen och jag har flera målningar på gång. Jag är glad om pandemin inte påverkar mina uppdrag för mycket. Jag behöver ju inte ha närkontakt med dom som ska porträtteras, och är ensam och isolerad när jag målar.
Däremot kanske företag som planerat att beställa avgångsporträtt väljer att skjuta upp det om deras verksamhet inte fungerar som den ska nu. På ett eller annat sätt tycks alla stora och små företag bli påverkade i dessa tider, det är sorgligt.

Jag vill se kvinnor!

Dom allra flesta beställningar jag får är oljeporträtt av män. Jag har naturligtvis ingenting emot det, tacksam förstås för alla beställningar, men varför bara män? Senast jag målade en kvinna var för ca ett år sedan och hon var sju år, och får jag äran att avporträttera en kvinna så är det oftast i blyerts som kanske anses lite mer diskret, även om jag kan tillägga att det nästan är lika tidskrävande som porträtt i olja. Visst förkommer det porträtt på kvinnor men långt ifrån lika ofta som män. Kom igen kvinnor, eller män som har kvinnor, tänk ett varv till 😉

Kanske är det inte så konstigt att, när jag gör mina egna målningar faller för att måla kvinnor. För en tid sedan fick jag iden att ha en utställning med bara kvinnomålningar. Just då reflekterade jag inte att det kunde bero på att dom var så underrepresenterade som porträttmålningar, mitt fokus var något helt annat, men det brukar alltid finnas en underliggande orsak till varför konst blir till, vare sig det är ett medvetet val eller ej.

På gång i ateljén.