Nu väntar en porträttmålning att få ta plats i ett nytt hem. En vacker kvinna framför en djupröd bakgrund, är nu färdig.
Parallellt håller jag på med en stor kol-blyerts-akrylmålning. Jag kallar även det tillvägagångsättet för att ”måla” därför att det mest liknar målandets egenskaper helt enkelt.
Det ska bli två ljuslockiga barn i en mörk tall/granskog, solens strålar bryter igenom pelarna och träffar de vitklädda gestalterna som kommer framstå likt små änglar är det tänkt. Det är mycket lager på lager och den svarta kolen får inte smutsa ner det vita rena intrycket i bilden.
På tal om rent vitt så har jag i dag investerat i en ny möbel, jag kan inte påstå att lyxen i apparaten passar in i min miljö direkt och jag är verkligen inte den som lurar mig själv att tro man blir lyckligare av det. Men för att slippa slåss och kämpa med näbbar och klor för att få tillgång till en dator, som faktiskt ingår i mitt jobb då jag redigerar bilder jag tagit som underlag för målningsarbeten, så får jag överlåta den gamla till den som skriker högst och jag får ha min egen (förhoppningsvis). Att tillbehören är vita förbryllar mig lite då den är tänkt att stå i min ateljé med färger och kol mm.
När min ipad var helt ny råkade jag tappa den i paletten full av oljefärg och så var den invigd!
Kanske kommer jag aldrig sätta mig in i funktioner som kan uppfylla mina önskemål. Vi trivs inte så bra ihop, precis som förhållandet mellan djur och rädda människor, att dom känner på sig när det inte passar. Man måste engagera sig, vara mentalt närvarande i bägge fall. Jag får väl i så fall överlåta datorn till de som gärna tar den, ingen risk att den förblir oanvänd i alla fall.

Tur jag har duktiga it-tekniker i familjen som är villiga att hjälpa mig!