Ett kall

Döden döden, inledde Astrid Lindgren sina samtal.
Corona Corona, så är det avklarat.

Jag slits mellan skola och ateljé. Bägge platserna är stimulerande, jag älskar kreativa tonåringar men ibland tror jag att mina ambitioner blir lite mycket för dom, att hitta en balans för något man brinner och lever för som jag gör för konsten, är svårt. Jag skulle aldrig kunna undervisa i något som jag inte själv tycker är viktigt, därför kan jag bli lite för frustrerad när barnen bara spelar dumma. Samtidigt tror jag, att någonstans väcks en respekt när dom känner att detta är på liv och död för mig 😉

Jag är ingen ”pysslig” typ, vilket kan förvåna mina elever när dom tror att dom ska komma till mig och leka, för mig är konsten i den mest levande existensiella och samhällsaktuella form mitt kall och det är så jag vill undervisa. Det betyder inte att det är tråkigt och tungt utan snarare ett livsviktigt inslag i livet som dom kanske inte reflekterat över tidigare, det är min ambition iallafall. Jag följer en läroplan men utformar uppgifter utifrån ett konstnärsperspektiv som jag tycker är bra. Just nu jobbar vi med propaganda, starka bilder och vanlig reklam, och skillnaden, hur spännande är inte det!

Ett klurigt ställningstagande vi kommer inför snart, är om min son ska börja på den skola som jag eventuellt kanske kommer jobba på nästa termin också. Jag kommer alltså få undervisa mitt eget barn, jag vet inte om det är en för eller nackdel. Jag vet att jag inte jag kommer särbehandla honom på något sätt, men jag är rädd att andra inte vågar vara ärlig mot mig om honom, och det vill jag verkligen.

I ateljén växer spännande porträtt, ingen den andra lik, och egna stora målningar fram.

Porträtt och symboler

Tiden i ateljén är något begränsad just nu. Men det är en period som är fylld av meningsfullt innehåll ändå. Jag hyser djup beundran för engagerade och fantastiska lärare🙏 

Ska jag vara helt ärlig så är det ingen större skillnad när man kommer hem mot att ha en helklass med nior! Det är bara att jag har blandade åldrar hemma, men intensiteten är densamma. Jag bär alltid med mig konstnärssjälen överallt, på gott och ont. Just nu får dom lära sig grunderna i porträttmåleri, kanske inte helt överraskande, men det är faktiskt eleverna själva som velat det. Faktiskt fanns det inte riktigt på min planeringslista för bilduppgifter. Jag är så rädd att dom ska tycka det är tråkigt, för det är ju lite tålamodsprövande.

Det är härligt att mötas varje dag av ett stort kreativt gäng, och det är stimulerande att få de som inte är lika kreativa att våga försöka. Sen är det kanske inte är detsamma om man skulle jobba så här år efter år. Att tillfälligt hoppa in och göra något annat som omväxling är en bonus då jag fortfarande har en mitt eget att gå tillbaka till.

Vi fotar och målar porträtt. Dom får även designa en egen vapensköld för att spegla sin egen personlighet och intresse. En bra kombination eftersom symboler ofta är ett inslag i porträttmålningar.

Dom får jobba som jag gör och inspireras av porträtt jag kan berätta om. Symboler kan se väldigt olika ut. En gitarr och ett fönster kan vara symboliskt. En färg på ett band är symboliskt. Det är ofta symboler finns med i ett porträtt, för att spegla personen på målningen.

Skapa mera

Det blir bra att jobba som bildlärare ett tag. Jag är så full av idéer som jag måste göra av någonstans. Fast det är dags att byta ut namnet bildlektion, skapa passar bättre.
Det kommer bli en våg av konstnärer här i Tranås, varenda tonåring kommer bli så motiverad att skapa 😉

En målning och femtio masker.

Nya vägar, campingutställning

Har just lärt mig att det är riskabelt att försöka tolka Dan Wolgers.
NEJ SLUTA INTE LÄSA NU!

Jag skriver om livet, inte om obegriplig konst. Oavsett vad man tycker om konst så har alla människor sitt inre rum, som bara finns där, och hos vissa sipprar det ut något odefinierbart därifrån. En del av dom som inte kan hålla tätt kallar sig för konstnärer. Är det komplicerat?
Nej, inte alls.

Som läget är just nu så måste jag välja en alternativ väg för att ta mig igenom en liten ekonomisk kris. Jag tror det kommer bli ett lyft och ge ännu mer skaparglädje. Jag ska till hösten jobba en tid som bildlärare! Det som sitter i ryggmärgen ska nu omvandlas till något verbalt, hur det ska gå till är omöjligt att veta just nu, men jag får börja arbeta lite med en annan del av hjärnan skulle jag tro.
Viktigt att poängtera är att jag kommer i samma utsträckning som förut att fortsätta med beställningar och måla själv förstås.

Jag tycker inte om konst, jag tycker om livet, Dan Wolgers
Konst ska vara meningslös, Dan Wolgers
Försök inte förklara konsten, Dan Wolgers
”Det är upp till betraktaren vad den ser i ett konstverk” det är en lögn, Dan Wolgers

Observera att detta är Dan Wolgers ord, inte mina! 
Jag vet, man behöver höra hans uttalande i sitt sammanhang. Men han får mig ofta att ramla av stolen och en inspireratör är han nog ändå, både för mig och många andra.

Campinglivet är inte riktigt min grej, men när vi får igång lite skaparanda i gruppen så kan det ändå bli riktigt härligt.
Vi fick till en fin liten utställning presenterat av stora och små konstnärer. Vi satt vid Värnens strand och jobbade med lera, målade med olja mellan husvagnarna. Med utomhusatelje på Mariestads camping så blev campinglivet något roligare, annorlunda och kreativt. ( observera Signes skylt på utställningen.) 

Om att måla

Det är alltid spännande att se om det blir bättre eller sämre än tanken på hur det skulle bli. Under julhelgen har tröttheten varit förlamande. Först när jag fått återvända till ateljén har kraften kommit tillbaka. Där är livets energi.

Olika hjälpverktyg är bra att ha tillhands. Man ska aldrig fråga om rätt eller fel. Någon konstnär skrev: Den enda lag inom konsten säger att det finns inga lagar.

Den förlängda pensel tar bort den kontrollerade rörelsen som inte alltid är önskvärd.

Vägval

Alla kan inte bli yrkesverksamma konstnärer, det är nog den enda väg jag velat avleda mina barn från. Mina äldsta står i vägskälet där dom ska välja riktning för vad dom vill med sin framtid.
Min pappa som var pastor sa en gång till en ung människa som befann sig i samma vägskäl; om du absolut, absolut måste så kan du bli pastor, inte annars. Nu har konstnär aldrig varit något alternativ för mina barn dom har haft helt andra planer, inom vård ambulans eller skola som övriga släkten. Jag är evigt tacksam att dom inte går i mina fotspår även om det för mig är livet, det bästa man kan tänka sig. Jag är tacksam för att dom har andra förebilder omkring sig.

Hej!

Det är galet mycket här just nu och har så faktiskt varit under en ganska lång tid när jag tänker efter. Lite svårt att veta hur man ska organisera ibland för att allt ska bli bra. Tänk om man kunde ha anställda som konstnären Jeff koons. Hundra anställda i sin konstfabrik, det vore nåt! Men det är väl hushållet och allt runt omkring som jag gärna skulle lämna bort. Därför blir det inga djupare och längre inlägg för tillfället.

Skillnaden mellan en ingenjör och konstnär

Så var det helg igen. Men vad lättare tillvaron känns med lite sol och värme, det är jag väl knappast ensam om att tycka.
I morgon ska jag testa något nytt med min kamera, jag ska filma. Jag har visserligen filmat en gång tidigare, en basketmatch. Men så har jag helt glömt bort hur man gör! Den funkar inte som en vanlig videokamera och jag är ju så usel på all teknik. Jag överlämnade kameran till Elisias pojkvän Jonathan medan jag letade instruktionsboken, för utan den visste jag att det var omöjligt. Han tittade på den och ropade en minut senare -nu filmar jag! (utan instruktionsbok!)
Där har vi skillnaden mellan en konstnär och blivande ingenjör.

På tal om foto så hörde jag idag att Scandinavia photo i Bankeryd ska läggas ner. Mycket sorgligt, dom har varit mitt fotografiska stöd genom åren med sin fina personal och ett gudomligt tålamod. När butikerna övergår till nätbutiker förlorar man den kunskapskällan att ösa ur. En del fotobutiker får man chatta med, men hur svårt är inte det när man knappt vet vad man har för fråga utan bara vet vad man vill ha för svar. Jag kan ju bild men är värdelös på teknik 🙁

 

 

 

 

Lockelse för en konstnärssjäl

För att kunna ägna mig heltid åt porträttmåleri och inte annan konst så måste jag avhålla mig från två lockelser, det ena är bra konstutställningar det andra är bra musikupplevelser.
De faktorer som gör en människa hel!

Utan att på något sätt alls förringa porträttmåleri så är den konst som lockar mig på ett speciellt vis, något heligt, men alltför excentrisk och okommersiell för att funka som säljande, vilket tyvärr är nödvändigt för vår överlevnad här på jorden.

I går spelade den konst-exprementella-jazzgruppen ”Klabbes bank” på Plan B här i Tranås.
En helhetsupplevelse, konst-musik!
I kontrast till deras uppträdande, satt det typiskt nog som det ofta gör, ett gäng längst ner som trodde syftet med besöket var att dricka-vara-rolig-höras mest.
Fullständigt avsaknad av förståelse att musiken de försökte överösta var just vad andra var där för att uppleva.
Men den inre bilden av vad man vill ha och inte vill ha blev på så vis mycket stark, så musiken påverkades inte negativt, tvärtom min längtan efter själslig konst bortom all ytlighet blev större än någonsin.

Mobilbild är det enda jag har att erbjuda.