Glädjeturne

 I dag har jag varit på ett porträttuppdrag. En mycket märklig situation när man nästan känner sig skyldig till något när man åker in i Stockholm.
Ännu märkligare när jag fick frågan, du tog väl bilen och inte tåget va?
Nej jag tog bilen och mina två döttrar var med.
Jag har nästan alltid någon av dom med och ibland bägge två som i dag.
Vi stannade vid Stavsjö på vägen hem och åt lite. Expediten kommenterade oss så fint. Det var verkligen ett glatt gäng, det är sällan man möter så glada människor.
När vi skulle gå vädjade han till mina tjejer att aldrig sluta vara så positiva. Dom är faktiskt alltid såna, och när vi åker på vår lilla turné så är det extra roligt. Alla mina barn brukar vara glada tillsammans, kanske skulle införa glädjeturné med dom.

Är jag skrytsamt stolt eller, Eline och Elisia?

En gammal bild. Den är lite missvisande för dom ser ju inte alls så glada ut!

I dessa tider

Vanligtvis jobbar jag själv i min ateljé, samma nu. Det funkar alldeles utmärkt. Har man bara rutiner och inte låter sig påverkas alltför mycket av omständigheter runtomkring så går det väldigt bra! Det kan nog alla vänja sig vid, om man inställer sig på att vara effektiv. Då kan det till och med vara ännu mer effektivt med arbetsro.

Jag ska till Stockholm nu… är det livsfarligt eller???
För mig är mina uppdrag viktiga, för någon annan betraktas det måhända som oviktigt med porträttmålare ”i dessa tider”.

Att hela samhället närmar sig nedläggning skapar ångest och förfall, och inget uttryck är väl så använt just nu som ”i dessa tider”.
Dödsfallen kommer nog öka, inte bara av viruset.
Den katastrof som drar över oss, i och med all information, tror jag leder till stor skada.

Det finns säkert en och annan som tar ett glas och resonerar – Det finns nog ingen poliskontrollant ute ”I dessa tider” ändå.

Så finns det som vi vet, små företag som kanske redan innan haft det tufft, där det får förödande konsekvenser ”i dessa tider”.

För att inte tala om alla som redan innan lider av ångest, som kanske har sjukdomsfobier. ”Dessa tider” kan vara orimliga att hantera.

Misshandel och missbruk har redan ökat ”i dessa tider”.

Många gamla blir lämnade ensam med sin oro, tappar aptiten och blir undernärda ”i dessa tider”.

Listan kan nog göras mycket mycket längre än så, där förebyggande av sjukdom kan få livsfarliga följder. Där människor stryker med som inte ens varit sjuka.
Förebyggandet är så klart viktigt, men människan bakom varje förmaning är också viktig att komma ihåg.

Det finns mycket positivt också, det gäller bara att kunna konsten att se det.
Många konstnärer, liksom jag själv får nästan mer inspiration ”i dessa tider”.

Moderna museet visar live guidning på facebook och Instagram varje dag kl 12.00. Ett suveränt intiativ. https://www.modernamuseet.se/stockholm/sv/

I och utanför ateljén

Min ateljé må vara den plats där porträttmålningar och andra målningar trängs tillsammans med färger av alla världens sorter och millioner tillbehör därtill. Men vill man så kan den snabbt förvandlas till clean fotostudio.

Denna lilla söta firade sin ettårsdag i min ateljé. Hon var snabb att krypa iväg men några fina bilder lyckades vi med.

Vårt hus hänger med i utvecklingen kan man säga för att ta det positivt. Värmesystemet i form av vedpanna har brakat ihop helt och vi har fått ett akut beslut att lösa på en kvart. Vilken är den bästa uppvärmningen för vårt hus på berget? Kanske bergvärme! Alla inblandade förstår det akuta läget och har varit väldigt hjälpsamma och på ett par veckor har vi snart ett helt nytt värmesystem och behöver inte frysa längre.

Morgonnyheterna stod på i bakgrunden nu på morgonen och jag smålyssnade på en kvinna som lät väldigt trygg och klok, som vilken välutbildad sympatisk kvinna som helst. Kanske psykolog eller någon form av sjukvårdare tänkte jag. Så hörde jag vad samtalet handlade om och tittade upp. Det var inte direkt det jag föreställt mig. Där satt en fd. uteliggare och bostadslös kvinna som pratade om utsatta och hemlösa kvinnor. Det var ingen tvekan om att hon hade levt i missbruk och utanförskap större delen av sitt liv, det vittnade hennes utmärglade kropp och utseende om.
Men varför? Hoppas hon får många kramar och bekräftelse, så fin hon är. Jag kan inte låta bli att tänka på hur en människa kan hamna så fel och i samma person sitta inför tvkameror och vara så otroligt lugn klok och närvarande. Det må vara fördomsfullt av mig men jag tror dom flesta nog skulle känna det jag gör.

Tycker pojkar om starka flickor?

Av porträtt jag målat är det mest män. Det är inte negativt på något sätt att måla män, men det är synd att så få kvinnor blir porträtterade. Porträttmålare är inte ett av dom vanligaste yrken, därmed är det svårt att avgöra om det är ett mansdominerat yrke eller inte, men det tycks vara mest män som blir porträtterade i alla fall.

Kopplat till detta fick jag i dag en tankeställare.

Mina två döttrar och jag gick för ovanlighetens skull tillsammans på stan och såg i ett skyltfönster en så fin barnoverall med pippimönster. Vi hajade till alla tre och gick in i affären med lilla Sakarias i åtanke. Såklart kläderna låg på flickavdelningen!
Men varför är Pippi Långstrump bara för flickor?
Jag frågade faktiskt butiksägaren varför hela sortimentet av pippikläder låg där. Vill vi inte uppmuntra pojkarna att ha en stark flicka som förebild?

Oljeporträtt

Ett bra oljeporträtt är en inredningsdetalj i en väl inredd miljö. Det har alltid varit självklart med klassiska porträtt i slott och herrgårdar, men passar även i moderna miljöer. Man kan välja att göra ett porträtt i en stil som passar den bostad eller plats där den ska hänga.

Man kan ju göra ett porträtt om man vill visa vem man är. Gillar AIK t.e.x.

 

 

 

Tolv rockgitarrister

Två meter målning är klar.
Porträtt kan man väl kanske kalla det men i lite ovanligare form.
Jag kör den till Stockholm nästa vecka.

Rocknördar kan nog identifiera många. Redan innan dom fick sina ansikten kunde några besökare se vilka det skulle föreställa. Det var ganska imponerade.

 

En liten presentation.
Keith Richard, Eric Clapton, Jimmy Page House, Jimi Hendrix, Gary More, Brian May

Eddie Van Hallen, Slash, Mark Knopfler, David Gilmour, Jeff Beck, Stevie Ray Vaughan

Det har varit en nyttig studie av människor, man lär sig alltid mycket av att granska kroppsrörelser och olika annorlunda handrörelser.

Det finns inga motgångar, bara utmaningar

En efter en blir målningar klara. I morgon skickar jag ett oljeporträtt till Stockholm.
Jag har flera på gång samtidigt parallellt, vissa går snabbare att färdigställa andra kräver lite mer tid.
Eller vad säger du Jimi Hendrix, jag har en väl liten pensel tycker du…

Det händer lite mycket runtomkring och jag vill helst bara ha flow. Nåja så funkar inte livet när man har en omgivning.

Det är min tur att fota dig

I morgon ska jag till Göteborg och fotografera, för att porträttera en liten bror. För några år sedan gjorde jag hans två systrar i blyerts.
Att träffa barn blir alltid en minnesvärd upplevelse. Dom är så naturligt befriade när dom väl släppt taget om pappas ben och vågar visa sitt riktiga jag. Bästa resultatet blir oftast då jag får vara själv med barnet för att diskutera livets små och stora äventyr. Det blir mindre kravfyllt utan föräldrar hängandes över axeln som vill få barnet att le och sköta sig.

-Nu har du tagit så många bilder på mig så nu är det min tur att fota dig, minns jag att den yngre systern sa. Sagt och gjort, så fick det bli.

Det är stilrent och fint med blyerts.

Måleri och livet omkring

Kreativ ateljé med flera målningar på gång. Någon färdig, någon väntar på första penseldraget. Nu hoppas jag på en tid då jag ostörd kan ägna mig åt att få dessa arbeten under kontroll. Våren har väntat på sig ett tag, som väl är om jag får tycka. Men nu har dom pyttesmå tomat och paprikafröna kommit i sin jord och jag hoppas dom trivs i ateljén och vill gro och växa.

Jag hör lilla Sakarias där nere tillsammans med sin gammelmormor. Vad hade vi gjort utan henne. Hon är till så stor hjälp, det går inte att beskriva hennes engagemang och tålamod. Ingen har så god hand med spädisar som hon.