Skapt för att leva och leva för att skapa

Om man lever för att skapa, och har konsten som det främsta, då kan det hända att man till och med kan offra sitt liv för det.

För många kan det tyckas futtigt med allt vad som händer, framförallt i Ukraina, att fundera på trivialiteter men det är just vad det inte är.

Jag minns en speciell utställning jag var på för många år sedan, där en fånge från andra världskriget tillika konstnär hade över allt annat och som enda önskemål, att få utöva sin konst. På något sätt lyckades han överleva länge trots allt han utsattes för och framförallt behålla sin sinnesnärvaro. Kanske den tiden var den viktigaste i hans liv, det kan förstås ingen annan än han själv veta, men det kändes så och för eftervärlden var det iallafall viktigt. Det är svårt att riktigt förklara vilken betydelse det har för den som är skapt, att få skapa.

Man väljer liksom inte ett konstnärligt sinne och man väljer inte bort heller. Det är en kraft som styr och något man bär med sig från början, alltid i alla situationer. Antingen lever man för den man är eller så dör man.

(Ej färdigställd målning)