Tiden i ateljén är något begränsad just nu. Men det är en period som är fylld av meningsfullt innehåll ändå. Jag hyser djup beundran för engagerade och fantastiska lärare🙏
Ska jag vara helt ärlig så är det ingen större skillnad när man kommer hem mot att ha en helklass med nior! Det är bara att jag har blandade åldrar hemma, men intensiteten är densamma. Jag bär alltid med mig konstnärssjälen överallt, på gott och ont. Just nu får dom lära sig grunderna i porträttmåleri, kanske inte helt överraskande, men det är faktiskt eleverna själva som velat det. Faktiskt fanns det inte riktigt på min planeringslista för bilduppgifter. Jag är så rädd att dom ska tycka det är tråkigt, för det är ju lite tålamodsprövande.
Det är härligt att mötas varje dag av ett stort kreativt gäng, och det är stimulerande att få de som inte är lika kreativa att våga försöka. Sen är det kanske inte är detsamma om man skulle jobba så här år efter år. Att tillfälligt hoppa in och göra något annat som omväxling är en bonus då jag fortfarande har en mitt eget att gå tillbaka till.
Vi fotar och målar porträtt. Dom får även designa en egen vapensköld för att spegla sin egen personlighet och intresse. En bra kombination eftersom symboler ofta är ett inslag i porträttmålningar.
Dom får jobba som jag gör och inspireras av porträtt jag kan berätta om. Symboler kan se väldigt olika ut. En gitarr och ett fönster kan vara symboliskt. En färg på ett band är symboliskt. Det är ofta symboler finns med i ett porträtt, för att spegla personen på målningen.
