Har just lärt mig att det är riskabelt att försöka tolka Dan Wolgers.
NEJ SLUTA INTE LÄSA NU!

Jag skriver om livet, inte om obegriplig konst. Oavsett vad man tycker om konst så har alla människor sitt inre rum, som bara finns där, och hos vissa sipprar det ut något odefinierbart därifrån. En del av dom som inte kan hålla tätt kallar sig för konstnärer. Är det komplicerat?
Nej, inte alls.

Som läget är just nu så måste jag välja en alternativ väg för att ta mig igenom en liten ekonomisk kris. Jag tror det kommer bli ett lyft och ge ännu mer skaparglädje. Jag ska till hösten jobba en tid som bildlärare! Det som sitter i ryggmärgen ska nu omvandlas till något verbalt, hur det ska gå till är omöjligt att veta just nu, men jag får börja arbeta lite med en annan del av hjärnan skulle jag tro.
Viktigt att poängtera är att jag kommer i samma utsträckning som förut att fortsätta med beställningar och måla själv förstås.

Jag tycker inte om konst, jag tycker om livet, Dan Wolgers
Konst ska vara meningslös, Dan Wolgers
Försök inte förklara konsten, Dan Wolgers
”Det är upp till betraktaren vad den ser i ett konstverk” det är en lögn, Dan Wolgers

Observera att detta är Dan Wolgers ord, inte mina! 
Jag vet, man behöver höra hans uttalande i sitt sammanhang. Men han får mig ofta att ramla av stolen och en inspireratör är han nog ändå, både för mig och många andra.

Campinglivet är inte riktigt min grej, men när vi får igång lite skaparanda i gruppen så kan det ändå bli riktigt härligt.
Vi fick till en fin liten utställning presenterat av stora och små konstnärer. Vi satt vid Värnens strand och jobbade med lera, målade med olja mellan husvagnarna. Med utomhusatelje på Mariestads camping så blev campinglivet något roligare, annorlunda och kreativt. ( observera Signes skylt på utställningen.)