Dom allra flesta beställningar jag får är oljeporträtt av män. Jag har naturligtvis ingenting emot det, tacksam förstås för alla beställningar, men varför bara män? Senast jag målade en kvinna var för ca ett år sedan och hon var sju år, och får jag äran att avporträttera en kvinna så är det oftast i blyerts som kanske anses lite mer diskret, även om jag kan tillägga att det nästan är lika tidskrävande som porträtt i olja. Visst förkommer det porträtt på kvinnor men långt ifrån lika ofta som män. Kom igen kvinnor, eller män som har kvinnor, tänk ett varv till 😉
Kanske är det inte så konstigt att, när jag gör mina egna målningar faller för att måla kvinnor. För en tid sedan fick jag iden att ha en utställning med bara kvinnomålningar. Just då reflekterade jag inte att det kunde bero på att dom var så underrepresenterade som porträttmålningar, mitt fokus var något helt annat, men det brukar alltid finnas en underliggande orsak till varför konst blir till, vare sig det är ett medvetet val eller ej.
På gång i ateljén.
