I dag har jag varit på ett porträttuppdrag. En mycket märklig situation när man nästan känner sig skyldig till något när man åker in i Stockholm.
Ännu märkligare när jag fick frågan, du tog väl bilen och inte tåget va?
Nej jag tog bilen och mina två döttrar var med.
Jag har nästan alltid någon av dom med och ibland bägge två som i dag.
Vi stannade vid Stavsjö på vägen hem och åt lite. Expediten kommenterade oss så fint. Det var verkligen ett glatt gäng, det är sällan man möter så glada människor.
När vi skulle gå vädjade han till mina tjejer att aldrig sluta vara så positiva. Dom är faktiskt alltid såna, och när vi åker på vår lilla turné så är det extra roligt. Alla mina barn brukar vara glada tillsammans, kanske skulle införa glädjeturné med dom.
Är jag skrytsamt stolt eller, Eline och Elisia?
En gammal bild. Den är lite missvisande för dom ser ju inte alls så glada ut!
