Påskpyssel

När man jobbar som jag gör blir skillnaden inte så stor då man plötsligt inte får träffa folk, eftersom det är så min vardag för det mesta ser ut. Däremot känns det väldigt jobbigt att kära gamla mor inte får vara med i gemenskapen nu när det är påsk. Men hon säger själv, hellre i karantän i frihet än karantän på intensiven!
Vi är många som umgås i familjen och det antalet går liksom inte ändra på. Vi är i alla fall inte över femtio stycken. Så vårt påskfirande ser inte annorlunda ut nu som då.
Förutom att Mor då fick sitta ute på altan och måla ägg och titta in genom altandörren på oss andra, och dom små ställde ut sina alster i fönstret så hon kunde ta del av deras verk.

Alla barnen gjorde så fint. Samuels ”monster”….är ju påskig!!
Lilla Signes fina hare och Sagas fina ägg. Allt i cernitlera.

Elisias ägg är lite utöver det vanliga. Hon har gjort dom i cernitlera och sedan målat med akryl.

Roliga pojkar, dessa två!

Glädjeturne

 I dag har jag varit på ett porträttuppdrag. En mycket märklig situation när man nästan känner sig skyldig till något när man åker in i Stockholm.
Ännu märkligare när jag fick frågan, du tog väl bilen och inte tåget va?
Nej jag tog bilen och mina två döttrar var med.
Jag har nästan alltid någon av dom med och ibland bägge två som i dag.
Vi stannade vid Stavsjö på vägen hem och åt lite. Expediten kommenterade oss så fint. Det var verkligen ett glatt gäng, det är sällan man möter så glada människor.
När vi skulle gå vädjade han till mina tjejer att aldrig sluta vara så positiva. Dom är faktiskt alltid såna, och när vi åker på vår lilla turné så är det extra roligt. Alla mina barn brukar vara glada tillsammans, kanske skulle införa glädjeturné med dom.

Är jag skrytsamt stolt eller, Eline och Elisia?

En gammal bild. Den är lite missvisande för dom ser ju inte alls så glada ut!

I dessa tider

Vanligtvis jobbar jag själv i min ateljé, samma nu. Det funkar alldeles utmärkt. Har man bara rutiner och inte låter sig påverkas alltför mycket av omständigheter runtomkring så går det väldigt bra! Det kan nog alla vänja sig vid, om man inställer sig på att vara effektiv. Då kan det till och med vara ännu mer effektivt med arbetsro.

Jag ska till Stockholm nu… är det livsfarligt eller???
För mig är mina uppdrag viktiga, för någon annan betraktas det måhända som oviktigt med porträttmålare ”i dessa tider”.

Att hela samhället närmar sig nedläggning skapar ångest och förfall, och inget uttryck är väl så använt just nu som ”i dessa tider”.
Dödsfallen kommer nog öka, inte bara av viruset.
Den katastrof som drar över oss, i och med all information, tror jag leder till stor skada.

Det finns säkert en och annan som tar ett glas och resonerar – Det finns nog ingen poliskontrollant ute ”I dessa tider” ändå.

Så finns det som vi vet, små företag som kanske redan innan haft det tufft, där det får förödande konsekvenser ”i dessa tider”.

För att inte tala om alla som redan innan lider av ångest, som kanske har sjukdomsfobier. ”Dessa tider” kan vara orimliga att hantera.

Misshandel och missbruk har redan ökat ”i dessa tider”.

Många gamla blir lämnade ensam med sin oro, tappar aptiten och blir undernärda ”i dessa tider”.

Listan kan nog göras mycket mycket längre än så, där förebyggande av sjukdom kan få livsfarliga följder. Där människor stryker med som inte ens varit sjuka.
Förebyggandet är så klart viktigt, men människan bakom varje förmaning är också viktig att komma ihåg.

Det finns mycket positivt också, det gäller bara att kunna konsten att se det.
Många konstnärer, liksom jag själv får nästan mer inspiration ”i dessa tider”.

Moderna museet visar live guidning på facebook och Instagram varje dag kl 12.00. Ett suveränt intiativ. https://www.modernamuseet.se/stockholm/sv/