I ateljén finns nu många ansikten som följer mig, dom flesta saknar dock fortfarande ögon, men på något sätt känns det som om dom är närvarande ändå.
Jag och Eline gjorde en iakttagelse i dag på Ica, ett fascinerande sätt att skapa umgänge. Det var en expedit som började prata om semester med en kund och fortsatte sedan samtalet med nästa kund d.v.s. mig och när hon var klar med mig kom nästa kund som hon oförändrat fortsatte diskussionen med. Förmodligen höll hon på tills hon ansåg att hon kommit till punkt och sagt det hon ville. Alla som kom efter i kön hörde ju vad som sagts och kunde utan vidare fortsätta samtalet i 30 sek -1 min tills det var dags att expediera nästa kund. Var och en fick sin lilla del i diskussionen. Samtalstiden berodde på hur många varor expediten hade att hantera. Hon fick verkligen en stor blandning av samtalspartner. Ett intressant socialt fenomen tyckte vi.
Dom har fått mer ansikte sedan bilden togs.
