På våren är det mycket som ska repareras, fixas och köpas nytt.
I går var Tobbe jag och Samuel på Biltema i Linköping för att äta korv…!
Så köpte vi också lite annat när vi ändå var där.
Samuels cykel har gått sönder och han fick plötsligt akut behov av en ny. Det var inget superutbud av den varan i hans storlek på biltema, så vi tog den som fanns…typ! Men den var häftig tyckte han. När vi efter ett rutinbesök på konstbutiken kom hem, fanns ett par unga i huset som hjälpvilligt monterade cykeln under Samuels beundrande blick.
Efter att jag skärskådat cykeln, funderade jag på om den inte var något feminin?
Vår privata montör gick då in på Biltemas hemsida och tog fram modellen, som stod under kategorin damcykel!!!
Hur gör man i detta läge? Samuel tycker den är superbra. Men jag vet hur den känslan snabbt kan ändras om någon fäller en olämplig kommentar.
Att killar kan cykla på damcyklar är självklart, Abraham valde själv att köpa en. Men då är det en uppenbar skillnad på modellen och han var dessutom äldre. Men här är det så på gränsen att man ser att det är en tjejcykel. Den är helt ny och han ska leva med den i några år.
Hade vi alla fått välja, vore cykeln klockren för honom. Men tyvärr är det väldigt mycket man inte styr över. Eller så ska man lära honom att säga ifrån till andras eventuella kommentarer ”den hårda vägen” och på bekostnad av att cykelns eventuella värde för honom naggas.
Men nu är den ju trots allt nyköpt och inte använd och därmed lätt att byta…..!
Ska man lära barnet att följa normen, eller styrkan att gå sin egen väg, som man egentligen helst vill men till ett pris som riskerar att svida?
