2019 har tagit fart, väldig fart, eller 2018 gjorde sin slutspurt.
I vanlig ordning åkte vi ut i skogen, denna gång till Tåkern, för att grilla och senare invänta tolvslaget i Vadstena. Denna fantastiskt vackra stad. Den låg magiskt vackert som en saga, men helt verklig. För att inte tala om deras avancerade fyrverkeri, säga vad man vill. Det enda som störde var lite för många rulltande människor.
På tåkern var det däremot helt lugnt och mörkt. Tillsammans med delar av familjen tog vi en promenad i mörkret och jag försökte skämtsamt förklara för Jonathan vikten av ett bra fotografi. Dåliga foton-dålig reklam. Bra foton-bra reklam, bra reklam väcker intresse- intresse leder till jobb, jobb ger inkomst…pang! Jag snubblar över en sten och smäller handlöst ansiktet i den stenbelagda stigen, näsan tog det mesta av smällen och stackars Samuel var säker på att jag dog! Min första tanke var; detta kommer inte se snyggt ut för det blödde ganska rejält, vad ska vi göra i morgon…vi är ju bortjudna…! jag var faktiskt helt nykter! Jag skulle bara få till det där viktiga fotot i den becksvarta natten.
Dagen innan hade jag ramlat framför bilen och sträckt ryggen, jag summerar detta år och konstarerar att det är livsfarligt att lämna ateljen.
Det var mörkt.
