Vad är på gång? Något jag normalt inte står för, mer säger jag inte. Jo vars elefanter är fina!
Om inte Gud fanns vore livet bara fåfänglighet.
Han sände inte ut Mose för hans goda självförtroende eller talförmåga. Mose slog sig inte för bröstet och sa; självklart är jag utval, detta är ju min grej. Tvärtom vädjade han chockad och bad om att få slippa, han hade ju inte alls talets gåva. Men för att underlätta för Mose så gav Gud honom Aron till hjälp för att framföra Moses vilja till folket.
Petrus verkar heller inte ha varit en stabil superhjälte. Han var ju helt galen som slängde sig över bord för sin vilda tro att vattnet skulle bära honom. Men så länge hans fokus låg på Jesus så bar ju faktiskt vattnet, vem skulle våga göra något så idiotiskt. Men så fort hans ego tog över så sjönk han. Helt klart var Petrus ovanligt impulsiv. I modern tid skulle nog de bibliska gestalterna fått diagnoser till höger och vänster. Uppenbarligen föll det Gud i smaken. En sån Gud tror jag på.
Alla suckar, det har betydelse. En tydlig röd tråd går från då till nu, det ger livet mening även när det känns riktigt jobbigt.
En dagsglimt från ateljén.
Veckans stora är Samuels kräftfångst. Han var nog världens stoltaste. När han gör något så lever han sig in i det och glömmer allt runt honom. Det existerar inget annat just då.
Dagen efter fångsten fick han vara med och koka, ganska grymt och något tveksamt att ett barn egentligen ska göra. Hur ska han kunna skilja på vad som är djurplågeri och vad som är traditionell tillagning av en maträtt. Men goda var dom. Han ville bjuda hela släkten på sina tio kräftor, hahah go kille!
