Det är konstigt att tiden knappt räcker till på sommaren! Det är super-turbo-tempo dygnet runt…. ändå är sommaren med 30 grader den absolut bästa årstiden.
Våra halvvuxna/vuxna barn fick välja en utställning att åka på i helgen, för utställning är obligatoriskt ibland. Dom valde Lars Lerins Sandgrund i Karlstad. Han är onekligen skicklig denna Lars. Akvarell har aldrig inspirerat mig riktigt men han har hittat och öppnat en egen väg för måleriet i denna teknik och han som person, hans partner och hans konst har blivit ett koncept som når ut till alla, även för den som tror sig sakna intresse för konst.
Jag kan ibland känna att en del människor får lite panik, nästan något fobiskt i sin blick när man föreslår konstutställning.
Ofta när vi varit på en utställning med våra barn är det dom, oavsett ålder, som varit sist ut därifrån. Torbjörn och jag har fått stå utanför och vänta.
Denna uppfriskande och energifyllda upplevelse tycker jag att alla ska försöka våga sig på, även den mest fobiska. Det finns inga koder och inga krav bara upplevelser.
Vi tog en fikapaus inne på utställningen, våra fem unga (7mån-28år) Torbjörn och jag. Vid bordet intill satt fyra pensionärer, 75 plus eller äldre. Tre av de fyra satt insjunkna i sina mobiltelefoner, den fjärde var påtagligt besvärad av situationen. Denne tittade då och då mot vårt bord till synes väl medveten om hur vi tänkte.
Men vem vet, de gamla kanske hade något mycket viktigare på gång.
Ja se pensionärer nu för tiden dom kan inte slita sig från sina mobiler.
