Det finns så otroligt mycket att glädjas åt, ändå är orons kraft så stark att den lätt tar över. För mig är morgon och förmiddagen värst, ibland nästan outhärdlig.
Största lyckan i dag var att se på basketträning. Samuel fick träna en timme extra med Abrahams kompisar, killar som var flera huvuden högre och han var förstås yngst av alla. Abraham och Samuel synkar verkligen trots åtta års åldersskillnad, nästan magiskt att se. Han har också tränat lillebror länge, så det är ju ett stort intresse för de båda.
Jag hade förstås ingen kamera med på träningen så jag kan ju inte visa någon bild därifrån. Men jag inledde ju med min oro och det försöker jag bekämpa på mitt sätt, med bilder.
Två av bilderna är likadana förutom att jag var lite klyschig och la in en text i den ena, något jag normalt inte gillar att man gör i bilder, men i bland finns det ett annat värde något utöver det estetiska och texten är viktig att bära med sig dagligen.
