Tiden rusar i väg. Jag skulle så gärna få tid att fortsätta måla min påbörjade oljemålning på barnen, det första och enda klassiska egna oljeporträttet (Relativt klassiskt, bortsett från storlek och detaljer) Men det viktigaste är att få måla, inte att det är till mig själv.
Samuel poserar framför sina ansiktslösa syskon.
Det har varit studiedag för vissa, men alla inbokade aktiviteter har jag fått ställa in. Samuel har astma, något som är svårt att förstå när man själv aldrig haft det. Men när han inflikar i sin aftonbön att astman ska gå över och att han ska forska när han blir stor på att hitta bot mot det, så förstår man lite av allvaret.
Han hittade min f.d. favoritblus och klädde upp sig i, numera målartrasa ska tilläggas.
Han som gillar att gå sin egen väg och är envis som synden skulle mycket väl kunna gå med denna till skolan om jag inte satte stopp. Fin, eller hur!