Blev lite knäsvag i dag, min skalle är förvriden.
För några år sedan mötte jag en stor och ståtlig schäfer. Jag minns det mötet än, för han var såå otroligt fin.
Jag är född som valp till en schäfer. Vår hund Doltchi fick valpar samtidigt som jag var bebis och hon inkluderade mig i kullen som en av hennes valpar.
Visst tycker jag om hundar i allmänhet men schäfer har alltid haft en speciell plats och jag tror absolut det beror på att jag ingick i en schäferkull från början.
Det man måste vara medveten om är att en sån hund varje dag kräver flera timmars motion och därutöver annan stimulans i form av träning och den tiden har jag inte direkt varit beredd att lägga, därför har det inte blivit någon schäfer.
Nu söker alltså en maffig schäfer ett nytt hem och jag blir alldeles svag! Kenneln drivs av mina flickors f.d. lärare.
När vi för några år sedan var i en affär utbrast Eline: –Där är min favoritlärare!
Elisia kom -ovetandes Eline- efter och utbrister: -Där är min favoritlärare!
Det var dock inte en och samma lärare dom pekat ut, Elines lärare var en man och Elisias en kvinna, men dom två är gifta och driver kenneln tillsammans.
I en av deras kullar fick en gång i tiden två valpar mina flickors namn, kan man bli stoltare.
Jag som valp och mina fina syskon.
