Då börjar vi på en ny!
En stor viiiit duk, men framåt eftermiddagen kommer den inte vara så vit längre.
Och den minsta målning jag gjort har blivit klar för inramning och leverans -ett litet smycke. En bra känsla!
Jag skulle aldrig kunna tänka mig ett arbete där det inte hela tiden finns uppgifter att ta i tu med. Att det ibland blir för mycket är att föredra, den ständiga stimulansen tilltalar mig.
Att vara understimulerad skulle nog orsaka ”utbrändhet” snarare än att vara överstimulerad.
Därför är det jag gör så otroligt bra. Det är inspirerande, spännande utmanande och väldigt omväxlande.
…och nu damp dessutom konstvärlden ner, kan det bli bättre 🙂
Svensk konst är ofta mycket utvecklad och värd att se mer av!
