Mina fin-fina syskonbarn kom upp en morgon och åt frukostfika.
Det händer inte ofta numera men dom gav mig kraft åt hela den veckan, tänk att man kan älska sina syskonbarn nästan som om dom vore ens egna. Visst är det fantastiskt, och vad rik man kan känna sig.
Från vänster Elias, Leo med pojkvännen Love och Joel. Några saknades tyvärr i kusinsamlingen.
Senare for jag tillsammans med Elisia (som övningskörde) till Västerås för att utföra lite arbete. Elisia fick till uppdrag att leka tittut medan jag fotograferade en lite flicka.
Det är så roligt att fota barn, man får lov att ligga på golvet och spela pajas utan att uppfattas som konstig alls, eller? Hos människor som man dessutom inte alls känner sedan tidigare.
Sedan rullade uppdragen på. Torbjörn hade nämligen bjudit till fest -50-år minsann- och öppet hus, tur vi har stort. Allting verkar ha klaffat och vi känner oss otroligt nöjda och glada för alla som kom och gjorde dagen till ett oförglömligt minne.
Jag kan vara disträ och tankspridd men ju mer arbete och stress desto större skärpa, därför trivs jag ganska bra med högt tempo.
Dessa två, Elisia med pojkvännen Jonathan underhöll oss, jättefint. Deras röster och gitarrspel harmonierar otroligt väl. Slående bra artister dessa två tillsammans.
