Ingen missade väl att det var Internationella kvinnodagen i tisdags. Samtidigt som Östersundspolisen gick ut med information till kvinnor att helst hålla sig inne kvällstid för att inte bli utsatta för övergrepp av män, så varför inte i jämställdhetens namn uppmana männen att inte gå ut kvällstid istället!
Kommer alltid minnas en händelse då jag var fjorton år och besökte Motala centrum.
Det var mitt på dagen. Plötsligt smög sig tre fulla män upp och överföll mig bakifrån.
Dom försökte dra iväg med mig och betedde sig hotfullt. Jag slog och fäktade men blev stum av rädsla och kunde inte skrika. Jag kände mig chanslös mot dessa tre män.
Men som från ingenstans dök plötsligt min ängel till pappa upp och såg händelsen från långt håll, han vrålade så nästan jag också blev rädd. Jag har aldrig sett min pappa så arg. Männen stack förstås illa kvickt.
Det konstiga med denna händelse var att jag själv skämdes så fruktansvärt efteråt och hade svårt att prata om det. Helt ofattbart varför denna reaktion. Varför skulle jag skämmas, dom hoppade ju på mig bakifrån helt oprovocerat! Jag hade ingen möjlighet att springa då jag inte ens såg att dom kom. Tre vuxna män mot en fjortonårig flicka. Så otroligt ynkligt, milt sagt!
Nu hände det tack och lov inget allvarligare men minnet av utsattheten satt länge kvar och jag kan undra hur många kvinnor som inte har upplevt något liknande. Fattar inte dessa män vad dom ställer till med? kanske är det bara en liten rolig grej för dom, omedvetna om vad det sätter för spår hos den utsatta.
Det är lätt att jag blir väl mycket beskyddande mot mina två fina tjejer. Det får bara inte hända dom något.
Men nu välkomnar vi solen och den annalkande våren istället och låter absolut inga vettvillingar skrämma oss! Och jag ska ner nu och baka pizza med Samuel, fredagsmys!
Snödroppar i vår trädgård!
