I morse lämnade jag Samuel i vanlig ordning till skolan men hade helt glömt bort att det var bokat en tid hos skolsköterskan för en hälsokontroll med vaccination. Vi hade inte ens fyllt i det gedigna formuläret och så snurrigt blir det ibland, men efter mycket telefonsökande fick sköterskan tillslut tag på mig så efter tio minuter kunde vi få till ett besök.
Hälsoundersökningar i all ära, ibland blir det lite väl djupa livsfilosofiska frågor för en sprallig sexåring. Hans svar kan lätt bli lite dramatiska, som på frågan om livet.
-Trivs du med livet Samuel?
–Nja sådär, tyckte han när han dels fått en spruta av henne och dessutom har svårt att sitta still!
Skolsköterskan blev lite lätt nervös, hon undrar naturligtvis hur han ska trivas bättre och varför livet känns sådär?
–Det vore mycket roligare om jag fick klättra på taket! får hon till svar och ingen kan bubbla av skratt som denne tungsinte man😊
Att diskutera livsfilosofi med honom är nog det roligaste man kan göra men kanske inte om man är sjuksköterska och har ont om tid.
Det är naturligtvis viktiga frågor att ta upp men jag undrar hur många sexåringar som kan svara seriöst, det är nog förälderns reaktion som sitter bredvid man får iaktta, om något verkligen är fel så måste sjuksköterskan vara så mycket psykolog att hon ser igenom på förälderns reaktion och inte förlitar sig för mycket på det spexiga kluriga barnet.
Till och med hans hörsel fungerade, det trodde jag knappt.
