Tur att jag har Samuels filosofiska tankar att pigga upp dagen med.
Han är en liten man som går sin egen väg, svår att påverka. Jag blir så lätt förmanande och otålig, framförallt när han ska göra så mycket innan han blir klar, som i morse på väg till förskolan då jag frågade om han kunde skynda sig på lite när jag senare på dagen kommer för att hämta honom.
-Det kan jag inte svara på nu, hur mitt framtida jag kommer att vara! Svarade han.
Det är inte alltid lätt att konfrontera hans resonemang.
För någon dag sedan läste jag något han sagt som klok fyraåring.
Jag sa till honom att sluta skrika så högt, men då förklarade han något viktigt för mig.
-Jag har en glad röst, en arg röst och en ledsen röst, men inte en skrikig”.
