Typiskt! Som vanligt!
Jag har aldrig med mig kameran när den behövs.
I lördags marscherade Tranås ungdomsblås och direkt där efter hade Abraham tid hos optikern. Han fick rusa in för att ta plats bakom den avancerade farkosten optikern använder sig av vid en synundersökning, klädd i blåsets superstiliga uniform, vilken skön bild…..jag missade!
Glasögon är ingen billig historia, hoppas nu att han verkligen behöver dom. Av tidigare erfarenheter kan det lika gärna vara en trendide som går över efter en vecka. Och om jag ändå hade fått den där bilden med Abraham bakom optikerns apparat iklädd uniform, så hade det känts mycket bättre 😉
Jag har aldrig varit någon flitig fotograf av vardagliga familjekort, mitt intresse är mer porträtt och att försöka fånga lite udda intryck, vilket då är svårt när jag aldrig kommer ihåg kameran.
Att släpkärran överraskande nog gick igenom besiktningen i dag får väl uppväga kostnaden för glasögonen. Ofta vinner man något i takt med att man förlorar, så att man krasst kan konstatera att någonstans jämnar det ut sig. Positivt vinklat.
Att vara positiv men inte naiv. Välj själv vilket rum i själen som ska dominera.
Att stöta på små och lite större problem i vardagen behöver inte innebära att det negativa måste påverka allt.
Man kan hålla negativismen i schack, kvar i sitt rum och inte låta det pysa ut för att smitta ner allt och alla. Att vara positiv påverkar dessutom kreativiteten, att se möjligheterna istället för alla motgångar. Problem blir lättare att lösa och man blir automatiskt mer flexibel.
Att mata det inre rum man önskar ska dominera och inte låta onödigt slagg komma in och sprida sig för att fortsätta ruttna. Att vara negativ är inget vinnande koncept.
En värdefull bok i flera avseenden, det är en bibel och det var min pappas välanvända bibel.