Hade jag för några år sedan tittat in i min ateljén som den är utrustad i dag så hade jag nog tvivlat på mig själv. Påkostad och fin utrustning, teknologi av många slag, så har det utvecklats. Kan inte påstå att det gjort mig det minsta lyckligare men inte heller olycklig (möjligtvis när den krånglar) Jag måste faktiskt erkänna att jag har en del nytta av dessa prylar också. Men ganska ofta drömmer jag om den där gamla stugan i skogen utan elektricitet. En av mina stora favoriter i konstvärlden är faktiskt elalergiker och är tvingad att anpassa sig därefter men han är en av Sveriges mest framstående målare, så det går uppenbarligen.
Min syster var två år i Indien för länge sedan. Vad hon längtade efter kunde ha varit Ica runt hörnet och biografen runt andra och banken med dess tillgångar runt tredje mm.mm. men vad hon berättade att hon längtade efter mest av allt var inte vår välfärd och alla tillgångar, utan…glass! I dag kan hända hon har lite högre krav på lyx, men då under rådande omständigheter drömde inte hon om en ny dator eller flärd, lyckan då var fullkomlig om hon bara fick glass!
Inte är heller barnen tacksammare idag bara för att dom har allt, det är inte bara en klyscha utan ett faktum man måsta påminna sig om ibland.
Vem vet vad flyktingarna som strömmar in drömmer om för tillfället, en del kanske inte ens kan erkänna att det just nu är något så alldagligt som ett varmt bad i ett badkar eller kanske en… glass. Lycka behöver inte vara så överdrivet glamorös.
När barnen mår bra gör jag det också.