Ett lustigt minne dyker upp när jag idag hörde en diskussion om märkliga lagar.
När vi skulle till Karlskrona för några veckor sedan stannade vi till vid en matbutik innan vi lämnade Tranås, för att köpa nezeril till Elisia. Hon ville trots sin ålder (16 år), bara ha barnnezeril.
När vi kom fram till kassan så räckte jag Elisia en sedel att betala med samtidigt som jag förde en lättsam konversation med expediten, då hon plötsligt vänder sig till Elisia och ber om leg.
Hon förklarar att det är åldersgräns på vissa läkemedel.
Visst, men gäller det även barnnezeril undrar jag lite smått förvånad och tar tillbaka sedeln jag precis överlämnat till Elisia, för att själv istället överräcka den.
-Ja och vet du, sa expediten igen, nu förstår jag ju att du tänker köpa den till henne istället!
Ja det är ju klart, det är ju nezeril för barn upp till tio år, så det är ju ganska uppenbart att den ska vara till ett barn, även om jag nog tycker att Elisia lika gärna kunde köpa nezeril för vuxna.
Men hon avvisar mig bestämt, det går tyvärr inte!! du kan inte heller köpa barnnezerilen nu.
Någon vecka senare vände vi kosan norrut mot Gästrikland. Efter någon timmes bilfärd stannade vi vid en välkänd idyllisk gårdsbutik för att köpa dricka och äta mat. Vi undvek deras cider eftersom den innehöll någon procent alkohol. Vi valde därför lingon och jordgubbsdricka.
Barnen älskade butikens lingondricka så vi skickade in Abraham att köpa ett par flaskor till dom att ha och lyxa med i bilen eftersom resan skulle bli lång.
En stund senare stannade vi till för att sträcka på benen, då hade Abraham svept en hel stor flaska lingondricka.
Nu ska jag se om jag kan balansera på ett ben, sa han till mig. Vadå? undrade jag.
-Med tanke på alkoholhalten jag just såg på flaskans etikett, 2,8 procent!!!
Något paradoxalt, konstaterade jag när bestörtningen lagt sig.
Elisia och jag blev nyss nekad att köpa nezeril för barn upp till tio år.
Abraham 13 år kunde ensam gå in och utan vidare köpa två stora flaskor med 2,8 procentig alkoholdryck.
