Midsommarafton har passerat, med inte en helt ovanlig väderlek.
Jag hoppas att alla barn har haft en trevlig midsommar, utan vuxna som spelat löjliga med onödig dryck och annat. Nu vet jag ju tyvärr att jag hoppas i onödan.
Marcus Birro beskrev så fint våra barn, ”som känsliga små poeter” de märker av ett ändrat beteendemönster hos vuxna i ett väldigt tidigt stadie, även om än så lite alkohol konsumerats.
Kan man inte försöka göra högtiden till något trevligt för alla, med ömsesidig respekt.
För våra barn är det en självklarhet att de vid alla dessa tillfällen alltid kommer först. Vi gläds som mest när dom är glada, trygga och förväntansfulla och skulle aldrig någonsin kunna svika dom på något sätt, för det är ett stort allvarligt svek att inta alkohol tillsammans med barn.
I dag, en helt vanlig dag med stora små vardagliga händelser.
För en liten kille är det stort att få vara med där det händer saker.
Han slet med spaden lika länge som Tobbe, men var inte alls lika trött efteråt.
Men så får man ju muskler också!
… så fick vi in ett oväntat litet besök.
Det den lämnade efter sig var mindre trevligt.
Den klarade sig oskadd och återvände till sin familj och det kvittrades extra intensivt ute när de återförenades.
I dag ägnade jag någon timme till att städa Abrahams rum. Då jag kom ner så möttes jag av en soptipp i datarummet och fortsatte därmed städandet. När jag var klar och skulle tömma skurvattnet hade ”någon liten” kissat utanför!! det ena följde alltså med det andra och fortsatte så.
Plockande och städande kan man ägna sig åt på heltid om man vill, utan uppehåll. Undrar om jag är ensam med detta bekymmer?
Vem gillar egentligen regn?? 
JO… JAAAG!
