Som ung, tillsammans med mina föräldrar och genom deras yrke, under flera år, var jag ibland delaktig att ingripa när det rådde oro hos fam. med småbarn. Barnen kunde bo växelvis hos oss och i sin egen familj, med vår jour dygnet runt.
Senare hände det att jag själv fick gå in i tunga situationer då jag hade tillstånd till det och mina föräldrar var bortresta eller hade förhinder.
Den starka och ibland omtumlande insynen man fick under dessa år kommer jag ofta tillbaka till och det har fått mig att se igenom och känna igen situationer som många inte ser, inte tror finns på riktigt eller helst förtränger.
Det finns ju tyvärr inget man kan göra… känner många. Men absolut kan vi göra något.
Små barn behöver föredömen. Vi kan inte byta föräldrar åt dom men du kan tillföra något.
För barn betyder stunden, just nu väldigt mycket.
Det kan vara en tillfällig kontakt, en lekkamrat till ditt barn, eller någon du spontant träffar.
Ett barn behöver också möten med andra vuxna. Bli bekräftade, någon som ser deras behov.
Ofta är utsatta barn skygga mot vuxna, med stor och utvecklad intigritet, men du som vuxen kan inte kräva respons från ett barn. Du måste villkorslöst kunna ge den kärlek och uppmärksamhet ändå.
Fragment från barndomen kan betyda…
Jag träffade en gång en mamma… en sån mamma vill jag också bli!
Eller, en gång fick jag höra… det har betytt mycket för mig.
Just du kan göra avtryck på något barn. Gör vad du kan för att se, ge bekräftelse, ömhet, prata med barnet. Visa uppskattning men räkna inte att få något i gengäld för då är du fel ute. Förmodligen visar det ingenting tillbaka, men fortsätt ändå att fylla på.
Jag vet att det påverkar och att det kommer att ta till sig av din bekräftelse.
Porträttmålare och konstnär
