Nu är det vansinnigt lätt att prata julbestyr, men det frestar inte mig nämnvärt.
Däremot behöver jag reda ut ett paradoxalt spörsmål.
I en butik härom dagen stod en frälsningssoldat och skramlade med sin bössa.
Alldeles utanför på trottoaren satt en kvinna med sin bössa och tiggde.
En man som var på väg ut ur affären stoppade lite pengar i frälsningssoldatens bössa men gick förbi kvinnan, varpå hon då blir rasande. Jag tigger och han tigger, varför går du förbi mig?
Avsikten var säkert inte att ignorera kvinnan. Kanske hade han inte fler mynt helt enkelt. Men knepigt kan man nog tycka att det blev. Frälsningssoldaten står inne i värmen i sin uniform och samlar in pengar till behövande, den fattiga kvinnan sitter ute i kylan och tigger. Undrar hur frälsningssoldaten upplevde situationen.
God jul! hörde jag en annan man säga till en kvinna som satt utanför ett varuhus och tiggde, jo! det kan man ju alltid önska sig, tänkte säkert den kvinnan och jag satte lite i halsen.
Hur ska man vara trevlig på för sätt och vad säger man egentligen.
Denna man har väntat hela året på den här stunden, att få sätta stjärnan på toppen.
