Carola Häggkvist följde det hon var ämnad för, sin gåva. Det håller nog alla med om. Hon berättade själv om sin upplevelse i ”Så mycket bättre” igår.
Vad är risken om man inte följer sitt kall.
Min pappa som jag ibland nämnt om , då han har haft en stor inverkan på mitt liv och inte bara mitt vet jag, hade en gåva och en styrka som fler sökte sig till.
Men så slutade han, när behovet hos många var så stort. Varför?
Jag frågade honom vid ett tillfälle som jag aldrig glömmer.
Du kan väl skriva en bok. Många behöver dig!
Han blev påtagligt upprörd.
Aldrig! Jag vill inte mer bli glorifierad, Gud ska synas, inte jag.
Han hade en lång utläggning som jag fortfarande inte riktigt är överens med honom om. Hans förklaring stämde inte, tyckte jag.
Kort därefter insjuknade han och dog, alldeles för tidigt.
Han kände något starkt för detta som jag aldrig får veta.
Om Gud vill använda en människas talang så måste människan få synas. Genom henne speglar sig Gud.
När min pappa gav upp sitt kall, gav han då samtidigt upp sitt eget liv, kanske fick Gud därför ta honom till sig, kanske hade han en reservplan. Det är faktiskt den starkaste undran jag har och som jag alltid har känt angående hans död.
Skulpturen ”Lyftet” som har tappat sin kraft, sina armar.
(orsaken är Samuel)
När ”så mycket bättre” och bakningen sammanfaller, får bakbordet flytta ner på golvet och in i vardagsrummet.
Någon liten påminde mig om en viss Pippi Långstrump.
