Jag kom till min överraskning över ett inlägg häromdagen, där man tagit sig friheten ( med all rätt och nöje och som också är avsikten, men bara sanningen från en) att ge en förklaring till några av mina sålda tavlor. ”Jag målar melankoliskt!” För min del stämmer det inte, åtminstone inte genomgående.
Mina stora motiv är iakttagelser och förnimmelser med ett samspel mellan dåtid och framtid gjorda i nuet med människan i fokus, där som en ser kanske inte är vad jag ser osv.
Jag tror nog att det mer är som rorschach test med bläckplumpen, man ser och tolkar utifrån det känslotillstånd man är i och det undermedvetna som kommer fram när man ser en bild som inte har en tydlig förklaring och med ett lite förvirrande innehåll.
Jag vill för det mesta inte pränta en tolkning, för då kan bilderna förlora sin mening.
En tavla speciellt är min egen starkaste och känsligaste men det är min ensak och min ”psykologi” och jag skulle aldrig kunna överföra just den på dig. Så kan det vara!
Detalj
