Just nu, är en bra början!
Mina tankar går till de som lider på riktigt av adhd/add.
Tankar väckta bl.a. av ”Kung Över Livet”, en gala på Södra teatern i Stockholm, till stöd för hjärnfonden.
Något vi alla har gemensamt förutom döden, är att vi på ett eller annat sätt är födda till livet.
Hur var och ens förlossning gick till skiljer sig däremot avsevärt.
Hur påverkar dom smärtstillande läkemedel, som kvinnor kan få och framförallt som var vanliga förr, barnet som vid utdrivningsskedet går igenom livets förmodligen mest dramatiska resa någonsin även utan preparatet.
Jag tänker just nu främst på det smärtstillande läkemedlet petidin som användes flitigt på 80-talet och tidigare. Ett läkemedel som visat sig kan påverka barnet efter födseln med andningsdepression, slöhet och okoncentration. Det påstås också att barnets kropp inte brutit ner det förens efter ca. tre dagar. Något positivt i större bemärkelse har tydligen inte det morfinliknande preparatet, har det påvisats. Petidin är nu av förståeliga skäl inte alls lika förekommande.
Min undran är då, en ren spekulation och lite intressant tycker jag, kan detta och även andra smärtstillande/lugnande före och under förlossningen förstärka och till viss del bidra till uppkomsten av neuropsykiatriska funktionshinder. Den tanken känns inte helt orelevant.
Framförallt vid förlossningstillfället då mycket kan sättas på spel för den känsliga lilla fosterhjärnan.
Ett lyckligt resultat av ett ”okomplicerat” kejsarsnitt.
Det viktiga är..
För de som verkligen lider av sitt funktionshinder blir det, som för andra kan ses som en självklar väg genom livet, något av en omöjlighet utan rätt stöd och vägledning.
Adhd är numera verkligen en vanlig åkomma och alla har vi någon i vår omgivning som lider öppet eller under självtukt i det tysta av adhd, add eller något annat.
Vi stör oss ibland på och blir frustrerade över individer som är stimmiga högljudda, alltför spontana, okoncentrerade, glömska, slarviga, begår misstag efter misstag och är allmänt snurriga.
Hur ska då inte de uppleva sin situation, och dessutom med den vetskapen om hur de blir betraktade av sin omgivning och som följd då ofta leder till ett dåligt självförtroende och en uppgivenhet som kan eskalera utan hejd.
Insikten när en person i sitt innersta, inser att den förmodligen inte kommer att klara av och genomföra någon av sina livs drömmar därför att funktionen som styr koncentrationen, fokus och uthållighetsförmågan är avklippt.
Var ödmjuk, visa respekt och var delaktig till att påverka deras självförtroende i positiv riktning, genom att uppmärksamma och var lite tolerant och överseende, för detta ÄR ett funktionshinder som dessutom blir så mycket allvarligare om de betraktas som mindre dugliga. Det utvecklas också lätt till en ond cirkel av misslyckanden som tillslut kan tyckas omöjlig att bryta, och något som personen inte gör med egen kraft.
Vi måste kunna bidra till att inte sänka någon utan enbart stärka och stötta.
Kom ihåg att dom finns överallt och runtomkring oss.
Underbara älskvärda människor, bara vi ser dom.
Håller helt med dig. Min son fick petidin rakt in i hjärnan bara nån minut innan han föddes. Jag sa nej när barnmorskan frågade, men hon gav mot min vilja. Han andades inte, barnmorskan och min man sprang iväg med sonen och jag blev kvar själv. Nu är han 29 år och har haft problem hela livet. Helvetes petidinets fel helt klart. Men att få rätt i sjukvården är lika med noll. Vet flera med samma symptom som sonen, dom har också fått petidin. Bara lustgas borde användas vid förlossningen (har testat allt och lustgas funkar bäst) Då hade ADHD inte funnits
Din berättelse är helt otrolig!
Jag tror inte dom använder petidin i samma utsträckning längre inom förlossningen, men det ska nog till att dom erkänner att det troligen finns ett samband.
Allt gott till dig och din son!