Barn, adhd och bibelns Petrus har något gemensamt.
Jesus älskar barnen, en med adhd har ett nyfiket impulsivt intensivt och ibland brådmodigt sätt, är ofta rättfram och ärligt som ett barn.
Petrus som stod Jesus nära var nog en typisk man med adhd och det verkar som om Jesus hade en speciell relation till Petrus precis som till barnen.
Petrus var intensiv, jag vill också gå på vattnet, ropade han och hävde sig ur båten för att prova, mitt i den storm som alldeles nyss var nära att ta deras liv, och så drabbas han naturligtvis av panik. Vad håller jag på med? och han sjunker genast. Jesus älskade den superspontana Petrus, Jesus älskade hans rättframhet. Han tar naturligtvis hans hand och får upp honom igen.
Ändå trotts sin kärlek och förtroende till Jesus, förnekar Petrus honom senare av rädsla ,och även det var väl typiskt för en sån som Petrus, att synas tillsammans med Jesus och på så vis utsätta sig för människors hat och hot så pass att han vid ett tillfälle i stundens hetta, av rädsla, ovisshet och ångest ångrar sig. Plötsligt känner han inte den där Jesus. Efter att han förnekat sin bekantskap med honom flera gånger blir han igen ohyggligt ångerfull över sitt oärliga handlande.
Jesus visste på förhand vem som var utsedd att förneka honom, Petrus med sitt lite oroliga impulsiva och typiska adhd drag var den rätta.
På den tiden kanske rent av människor som idag skulle bli diagnostiserade och få en bokstavsetikett, vara just de som utvecklade och drev samhället framåt och i omvänd ordning kanske till och med normen för mänskligheten. I dag är vårt samhälle uppbyggt på ett helt annat sätt. Den fysiska och kreativa funktionen har bytts ut till ett mer byråkratiskt och stillasittande beteende och plötsligt är denna grupp ett hinder, kanske har det blivit ett funktionshinder därför att våra behov ser helt annorlunda ut i dag.
