När jag gör mina egna stora tavlor lägger jag ner mycket själ. Min önskan är att dom ska vara självständiga och syftet är inte i första hand att ”matcha kuddarna i soffan”, det är min vilja och så jobbar jag.
För några år sedan besökte jag och maken en konsthall i Skåne. En konstnär som ställde ut, hade radat upp målning efter målning, väldigt lika varandra. Jag viskade till min man, detta är antingen brist på fantasi eller av tidsbrist ett upprepat tema. Det gav mig dessvärre ingen upplevelse. Det skulle jag några år senare få svar på. Den kända konstnären berättade om tillkomsten av dessa verk på radio, att hon på kort varsel skulle skapa målningar till en utställning, och efter att ha rådgjort med en kollega hur hon skulle gå till väga för att hinna, bestämde sig för att måla flera likadana tavlor.
Jag bara konstaterar att vi har alla våra tillvägagångsätt eller/och budskap i det vi skapar. Måla kan hon och det beundrar jag, men kanske ifrågasätter om där finns någon innebörd.
Porträttmålare och konstnär
