Mina tankar går i dag till alla som inte kan inställa sig i ledet. Somliga utmärker sig som konstnärer en del musiker, författare eller poeter andra kanske inte har något uttrycksmedel alls utan betraktas av omgivningen som bara annorlunda människor. Helst vill man sätta en diagnos på dessa svårplacerade, för att allmänheten ska veta vad man har att förvänta sig. Det är ett stort problem när inte alla fungerar efter ett system som är inrättat.
Man har svårt att förstå och acceptera att alla inte fungerar på ett snarlika sätt, och framför allt kan väl inte de personerna trivas med sig själva.
Men det är nog något dom faktiskt kan göra. Att inte känna sig som en massprodukt kan ibland upplevas både tryggt och utmanande.
Men problemet kvarstår ju, var ska man göra av dom.
Porträttmålare och konstnär
