”Tanten med väskan”

 

Det är svårt att inte bli påverkad när man slår på tv:n.
Det är också svårt att känna något annat ämne som viktigare att ta upp.
Man kanske inte kan säga att ”tanten med väskan” är representativ för Sverige. Jo möjligtvis just då en och annan tant kanske. Men så blir hon heller inte någon staty i Växjö som var tanken. Anledningen till det är att hon ju manar tillvåld.
Vi är så snälla här som låter unga förvridna skallar fara ut och att delta i strider för att sedan ta emot dom när de återvänder, med öppna armar plåstra om ge lite vila och värme för att sedan låta dom åka igen och fortsätta strida.
Jag tror nog att tanten med väskan behövs för att lära oss säga ifrån och stärka oss lite till mans.

Årets bild 1985 av fotograf Hans Runesson, som skulle kunna ha blivit skulptur i Växjö.
tant med väskatant
Nog om detta.
Dagarna rullar på. Lovet för oss har passerat och nu gäller det att hänga med så att läxorna inte rullar över oss ohämmat och utan hejd.
Bra mat, motion och sömn är receptet. Vi hade en strid även i vårt hus i går, en viss son och jag. Men så kom han idag efter skolan och sa.
-Jag har sovit så dåligt hela veckan och det är nog därför som jag varit så dryg emot dig. Klok grabb, det är precis det som kan få vem som helst att spåra ur, sömnbrist.

Samma grabb, vår vinnare i allt. Även här i bowling.

bowling

Samuel såg sig också som en vinnare förstås.
samuel

 

 

 

Vinnare

Är det något som jag reagerar väldigt starkt över, så är det illvilliga människor.
Det är ofrånkomligt att man bär på en oro över sina barn och att man som förälder vill se dom som vinnare.

elisia 1

Jag är av den inställningen att om man strävar efter att göra det rätta, reflekterar över sitt eget handlande och har en önskan om att vara en god medmänniska, är man i längden en stor vinnare. Oavsett om andra inte har samma ambition, samt gärna vill, med avundsjuka ögon, såra och förtrycka.
Jag tror inte man höjer sig själv genom att sänka andra.
En framgångsrik ledare som pga. ett psykopatiskt tillvägagångssätt når det han strävar efter, lever kortsiktigt och kommer möjligtvis vinna till sig liksinnade, men aldrig mänsklighetens djupa sympati.
Om någon är genomsyrad av avundsjuka, hämnd och egoism, ser vi då inte igenom detta? Får vi inte en känsla av att denna människa är ute efter att sänka andra för att själv få komma till sin rätt. Detta tror jag vi kan se ganska ofta, men är då denne illvilliga och stridslystne egentligen en riktig vinnare. Även om han måhända får sin vilja igenom tack vare att alla runtomkring viker undan och hyllar, under tvångsmässig respekt, men aldrig av uppriktig och ärlig sympati.
Allt detta kan tyckas självklart. Är det självklart? Det måste börja hemma hos oss alla tror jag, med vår egna attityd. Barnen snappar upp våra värderingar och det är så lätt att häva ur sig kommentarer utan att tänka på att barnen inte alltid kan ”läsa mellan raderna” och till fullo litar på att det vi säger är det rätta. Hur tolkar dom när man säger, stå på dig! Varför ska du säga förlåt? Eller, visa dom vad du går för!!! Orkar vi diskutera med barnen.

vinnare 1

Jag älskar mina egna barn, och även andras. Jag tror på riktiga vinnare.