En viktig dag i en ung människas liv

Tiden närmar sig avslutningar. En i familjen tar studenten, lite otur kan man kanske tycka att det skulle bli just i år. Han känner det lite meningslöst, det blir inget riktigt avslut då han inte fått ha skolgång som vanligt. Han skulle gått på bal med sin goa flickvän, som köpt en vacker balklänning, jag tycker så synd om dom. Hela situationen känns dämpad på något vis. Han har varit med tidigare och sett på när hans äldre syskon tagit studenten, karneval och sett dom gå på röda mattan till balen. Nu skulle det äntligen bli hans tur…! Rådande situation kan förstås ingen rå för men det känns lite extra tråkigt för vissa.

Men fira ska vi såklart! Vi har en stor trädgård och får sprida ut oss, alla är välkomna, med eller utan vinterjacka och paraply!

Två målningar hann jag som tur var färdigställa innan jag krossade vänstertummen med hammare. Det gäller att ta i så mycket man kan så det blir ordentligt. Nu fick jag det att låta som om tummen blev helt förstörd, det är den inte, men det kändes så ett tag. Det hände när jag höll på att renovera en gammal fin trädgårdsmöbel som är tänkt vara färdig till studenten. Att det blev just vänstertummen är typiskt då jag är vänsterhänt. Presitionsarbete blir svårt utan tumme så jag får börja måla abstrakt nu. Behöver jag förklara mer hur ont det gjorde.

Varför porträttmåleri ?

Jag är porträttmålare därför att jag alltid har varit så fascinerad av människans hela existens, så väl ut som invändigt och finns det något vackrare att avbilda.
Människans psykologi är också så outgrundlig, och som jag tror formas en persons ansikte med tiden utav dess uppväxt, med erfarenheter upplevelser och arv.
De grundläggande dragen finns där från allra första början men de dolda dragen formas med tiden allt eftersom vi samlar på oss intryck och händelser. Ansiktet präglas och avslöjar mycket av hur vi har haft det, vad vi har varit med om och bär inom oss.

modell.1Jag fick en gång, när jag gick på konstskola, veta att om man i en stor landskapsmålning placerade en figur om än så liten, föreställande en människa så dras betraktarens blick automatiskt till denna figur, som man kopplar till sig själv och identifierar sig med.
Även hur man som betraktare av en abstrakt målning omedvetet kan få väldigt diffusa detaljer att föreställa en människa. Vi vill gärna kunna koppla det vi ser till något som vi kan placera oss själva i.

abra.Vår goa kille spelade saxofon själv, på mässa i Tranås kyrka samt Säby kyrka i söndags. Av hänsyn ville jag dock inte fota honom i kyrkan.
Det är så härligt att se hans mod, han är verkligen en stark ung person.