Allas trygghet

Vid matbordet kom våra tonårsbarn in på ett ämne som inte var förvånande utan snarare väntat nämligen om alla nyanlända som i en hast börjat droppa in på deras skolor. Det var inte helt posetiva invändningar de kom med dess värre. Vi tog en lång diskussion och var så småningom överens om att det som blir förändrat i deras vardag måste accepteras vare sig det känns helt korrekt för dom eller ej.
Man får inte vara naiv och tro att dom bara ska finna sig i situationen.
Lite underligt är att barnen i skolan inte får mer information om rådande situation med alla som är på flykt för att söka skydd.
Barnen får nu uppleva en förändring och en ökning av elever på sina skolor. Hur ska de acceptera och villigt dela med sig av plats och utrymme om dom inte förstår det väsentliga och vad som försiggår. Kanske tycker vi själva att det är svårt att förstå och svårt att veta om det vi hör alltid stämmer, det kan vi kanske inte göra och självklart inte hur det kommer att sluta, men vi måste nog vara ärliga och det är helt möjligt att diskutera med de unga och låta dom ställa alla sorters frågor och få dom att förstå hur svårt det också kan vara att svara, vi lever alla i en förändring.
Men barnen som befinner sig i verkligheten och omger sig med alla nya varje dag måste få förklarat vad som händer för att kunna ha förståelse och för att en integrering sedan ska fungera bra, tror jag! vi kan inte skydda dom ifrån det.

Jag har redan sagt detta i ett tidigare inlägg men ville göra det igen eftersom det känns så viktigt.

Har inga lämpliga relaterade foton, men dessa spädisbilder får uttrycka … alla människors lika värde och att alla barn har rätt till en trygg uppväxt.

ljus

 

clown

Midsommar och vardag

Midsommarafton har passerat, med inte en helt ovanlig väderlek.
Jag hoppas att alla barn har haft en trevlig midsommar, utan vuxna som spelat löjliga med onödig dryck och annat. Nu vet jag ju tyvärr att jag hoppas i onödan.
Marcus Birro beskrev så fint våra barn, ”som känsliga små poeter” de märker av ett ändrat beteendemönster hos vuxna i ett väldigt tidigt stadie, även om än så lite alkohol konsumerats.
Kan man inte försöka göra högtiden till något trevligt för alla, med ömsesidig respekt.
För våra barn är det en självklarhet att de vid alla dessa tillfällen alltid kommer först. Vi gläds som mest när dom är glada, trygga och förväntansfulla och skulle aldrig någonsin kunna svika dom på något sätt, för det är ett stort allvarligt svek att inta alkohol tillsammans med barn.


 

 I dag, en helt vanlig dag med stora små vardagliga händelser.

För en liten kille är det stort att få vara med där det händer saker.
Han slet med spaden lika länge som Tobbe, men var inte alls lika trött efteråt.

76Men så får man ju muskler också!
5
… så fick vi in ett oväntat litet besök.
9Det den lämnade efter sig var mindre trevligt.
Den klarade sig oskadd och återvände till sin familj och det kvittrades extra intensivt ute när de återförenades.

1

I dag ägnade jag någon timme till att städa Abrahams rum. Då jag kom ner så möttes jag av en soptipp i datarummet och fortsatte därmed städandet. När jag var klar och skulle tömma skurvattnet hade ”någon liten” kissat utanför!! det ena följde alltså med det andra och fortsatte så.
Plockande och städande kan man ägna sig åt på heltid om man vill, utan uppehåll. Undrar om jag är ensam med detta bekymmer?


 

Vem gillar egentligen regn?? 28

JO… JAAAG!

4

 

Kontrasternas tid

Många skäl att bli glad.
Bli sedd och bekräftad av storkusinerna kan kännas bättre än en önskad julklapp.
Eller att slippa en p-bot dagen innan julafton, från att varit en hårsmån att få den.
När jag sa till p-vakten att det var den bästa julklappen, önskade hon mig glatt, ho ho ho en god jul!
Det finns verkligen mycket att glädjas åt, när man har det bra!

Det är lätt att vara tillfreds i sitt egna förnöjda tillstånd om det inte vore för att motsatsen kryper nära inpå mitt i det allra bästa, mitt i idyllen.
En inblick i hur fina små barn i detta nu, inte får tryggheten från ansvarstagande vuxna.
Om föräldrarna med sin goda vilja och vuxna omsorg skulle sätta barnens behov främst denna dag, så skulle även de barnen få uppleva en fridfull jul.

Hur ska föräldrarna någonsin kunna lita på sina stora barn när samma barn inte litar på sina föräldrar. Vem ska ta det nyktra ansvaret?

Jag kramar om mina barn extra mycket just nu!

Samuels julklapps-robbot har blivit Abrahams danskompis, den håller takten perfekt när han spelar.

robbot jul

Livet runtomkring

Final.. Nu sjunger vi på sista versen… allting har ett slut eller utan att krångla till det, vårt hus är nu alldeles snart klart!
Rustat för vintern eller jag menar för kommande vår.
Min pappa sa att man skulle lära sig fuska på rätt ställen, jag tror han menade att man kan lösa och förenkla uppkomna problem där ändå ingen ser dom. Nu har vi inte stött på några sådana problem, men det går inte förneka att baksidan som ingen ser och kortsidorna på huset är dom allra finaste. Så fr.o.m. nu tar vi emot alla besökande via baksidan genom skogen och klättra upp för berget, för vi vill ju förstås visa den finaste sidan först. Välkomna!

huset

När man som jag arbetar i hemmet, måste man ibland prioritera jobbet före barnen hur illa det än låter. Samuel är delvis på dagis men nackdelen där är att han gång på gång blir sjuk och för mig finns inget vab på schemat, så det blir ganska kluvet med den typen av barntillsyn, fördelen är naturligtvis för hans skull med den sociala kontakten.
Det blir mycket taxirörelse åt de äldre, och för dom en självklarhet att jag alltid finns tillgänglig för att ställa upp.
Så även om jag ägnar mycket tid i ateljén försvarar jag mig med att de förhoppningsvis alltid kan känna den tryggheten med vetskapen om att jag finns i huset hos dom.

Elisia som är ganska självgående och trevlig när hon är på det humöret,
Abraham en hygglig retsticka som kan göra mig alldeles tokig, och Samuel som nog alltid kommer att vara ”lillebror”, empatisk men tar plats och kan lätt fylla ett helt rum med sin närvaro, alla vet dom hur man hanterar en mamma till att bli vans.. själaglad!!!

Allt kan man tydligen göra vapen av!

samuel

sam