Släpp mig fri!!!

 

Jag sitter fast… i ett cementrör!
Där inne ska jag rodda, jobb, matlagning, förväntansfulla barn och socialt umgänge mm. Det är så outhärdligt trångt här inne och jag vill bara att någon kommer och befriar mig snart. Jag anklagar nog mest den stora björken utanför vår dörr för detta tillstånd jag befinner mig i.
Det är så mycket jag måste göra men allt har bara tvärstannat. Jag är inte van att vara så passiv.
Det var min klagosång för den här veckan.

Vår fina men outhärdliga björk. Den som dök upp i vänstra hörnet är däremot min stora  positiva fläkt!

björk

Lite händer ju trots allt fast man inte tror det själv.
Glasmästaren som jag beställt tavelglas hos i tjugo år sa häromdagen att han inte tänker ta hem sånt glas till mig mer!!!
Jag har förmodligen varit nästan den enda i stan som beställt tavelglas regelbundet, så jag får väl förstå honom.
Jag har genom tiderna ramat in en del tavlor själv men har aldrig gillat att hantera glasskärning. Men nu är det kanske slut med det om han inte tänker hjälpa mig mer.
I så fall ramade jag den sista för ett par dagar sedan och det råkade vara till en väldigt speciell person som jag ännu inte kan avslöja, återkommer med det.

Har faktiskt sytt mantlar i veckan också, teaterkläder till kulturskolans musikal. Egentligen älskar jag att sy just utklädningskläder. Fantasin, och att få göra något som inte ska vara moderiktigt och så korrekt är superroligt, men för närvarande pga. pollen, kanske kombinerat med en förkylning är ganska blytungt kan man lugnt säga.
Elisia ska vara Elsa i Frost när musikalen ska uppträda i veckan, hon är så taggad.

Här har vi också ett par taggade. Nu börjar den yngre visa sin styrka och klarar med lätthet av tempot, något som visat sig på bara ett år i löpspåret tillsammans med Tobbe.

spring

 

Lite mycket ibland

Har plötsligt blivit sugen på att sy. Jag har nästan gett upp att hitta det jag verkligen vill ha, och när jag hittar något så kostar det skjortan (dyr sådan vill säga 😉
När min äldsta dotter var liten och tider fortfarande gick att prioritera, sydde jag mycket mysigt. Det längtar jag efter ibland. Jag vet ju precis vad jag vill ha och hur det ska se ut men det verkar ingen annan tillverkare veta och då måste man göra det själv.

Abraham är och har aldrig varit särskilt stresstålig och det höga tempot har tagit ut sin rätt. Han har varit hemma i några dagar, men barn läker och kommer igen snabbt så nu är det full fart igen. Det är svårt för honom att få ihop musikskolans alla tider med den vanliga skolan och utöver det återstår knappt någon ytterligare fritid. Det blir alldeles för mycket ibland, men musiken är inget man kan prioritera bort för hans del, inte skolan så gärna heller förstås.
Vi hade en pianostämmare här som gjorde underverk med vårt gamla piano, Abraham blev överlycklig och det var den bästa gåvan han kunde få.

Ibland måste man få ha det så här också.

abr
Jag jobbar med ett syskonporträtt, det tredje av samma i ordningen. Jag har nu präntat dessa fyra killar så att jag aldrig lär glömma deras drag. Annars är jag tyvärr helt värdelös på att känna igen människor, konstigt nog.