Födda med kritan i hand

Ingen får nu lämna texten utan att ha läst!!!!
Papper och krita är något alla barn ska ha tillgång till, det är en viktig lek och inte bara tidsfördriv. Det har ett djupare psykologiskt syfte vilket inte så många vet om.
Men så har jag flertal gånger i mitt arbete och umgänge med barn och unga erfarit något som är riktigt oroväckande och ett brutalt misstag. För att göra det begripligt vill jag ge ett exempel.
En kille jag kände hade alltid ritat och ritat, mycket och utan hejd från den stund han kunde hålla en krita och fram till dess han fick sitt första betyg, det var då han skulle ”lära” sig rita, men där tog det slut!!!
Han hade som alla barn ritat för att utvecklas och mått bra utav det men en dag fick han beskedet i sin hand att rita och måla inte var hans starkaste sida, han fick veta att han inte var så bra på det!
Att hans ritande skulle bedömas som bra eller dåligt kom som en chock för honom. Från den dagen slutade han vara den kille som försjönk djupt i tecknandets psykologiska värld. Han slutade helt att teckna.
I den åldern handlar det inte om att kunna eller inte kunna rita, det är i det närmaste ett basalt behov hos barn, en viktig del av barnets utveckling.
Förövrigt kan kanske betyg ha sin funktion, det vill jag inte uttala mig om. Men här gör det mer skada än nytta.
Man kan bedriva teoretisk undervisning i konst, men aldrig bedöma barnets egna förmåga.
Att teckna och måla är ofta nästan lika självklart för ett barn som att äta. Det är en viktig lek och en del i utvecklingen.
I ett flyktingläger startade ett par initiativrika män ett projekt där de förvandlade ett tält till en teaterscen och alla barn uppmuntrades att uttrycka sina upplevelser i konstnärliga former. Dom tog en paus från den verklighet de befann sig i och begav sig in i en annan värld för att bearbeta och stärkas mentalt, för att hämta kraft och få redskap till att rusta sig som människa. Dom männen visste vad dom gjorde!
Resultatet blev, med enkla medel och omedelbar verkan, starkare och gladare små överlevare.
Tanken på att någon skulle ifrågasätta om barnen i lägret kunde eller hur avancerade dom var är naturligtvis helt absurd, eller hur?
Det är kultur och psykologi i nödvändigt samarbete.

….alla kan!ritatecknar

Förklaring

Jag kom till min överraskning över ett inlägg häromdagen, där man tagit sig friheten ( med all rätt och nöje och som också är avsikten, men bara sanningen från en) att ge en förklaring till några av mina sålda tavlor. ”Jag målar melankoliskt!” För min del stämmer det inte, åtminstone inte genomgående.
Mina stora motiv är iakttagelser och förnimmelser med ett samspel mellan dåtid och framtid gjorda i nuet med människan i fokus, där som en ser kanske inte är vad jag ser osv.
Jag tror nog att det mer är som rorschach test med bläckplumpen, man ser och tolkar utifrån det känslotillstånd man är i och det undermedvetna som kommer fram när man ser en bild som inte har en tydlig förklaring och med ett lite förvirrande innehåll.
Jag vill för det mesta inte pränta en tolkning, för då kan bilderna förlora sin mening.
En tavla speciellt är min egen starkaste och känsligaste men det är min ensak och min ”psykologi” och jag skulle aldrig kunna överföra just den på dig. Så kan det vara!

Detalj
detalj!!!

 

 

Varför porträttmåleri ?

Jag är porträttmålare därför att jag alltid har varit så fascinerad av människans hela existens, så väl ut som invändigt och finns det något vackrare att avbilda.
Människans psykologi är också så outgrundlig, och som jag tror formas en persons ansikte med tiden utav dess uppväxt, med erfarenheter upplevelser och arv.
De grundläggande dragen finns där från allra första början men de dolda dragen formas med tiden allt eftersom vi samlar på oss intryck och händelser. Ansiktet präglas och avslöjar mycket av hur vi har haft det, vad vi har varit med om och bär inom oss.

modell.1Jag fick en gång, när jag gick på konstskola, veta att om man i en stor landskapsmålning placerade en figur om än så liten, föreställande en människa så dras betraktarens blick automatiskt till denna figur, som man kopplar till sig själv och identifierar sig med.
Även hur man som betraktare av en abstrakt målning omedvetet kan få väldigt diffusa detaljer att föreställa en människa. Vi vill gärna kunna koppla det vi ser till något som vi kan placera oss själva i.

abra.Vår goa kille spelade saxofon själv, på mässa i Tranås kyrka samt Säby kyrka i söndags. Av hänsyn ville jag dock inte fota honom i kyrkan.
Det är så härligt att se hans mod, han är verkligen en stark ung person.