Lugn-vila-kreativitet och prestation

Lugnet efter juldagarna har lagt sig och jag är åter i min ateljé omgärdad av flera oljeporträtt. Detta rum inger ett lugn, utan det hade jag nog inte överlevt. Det är fyllt av prestation på ett sätt, samtidigt som det skapar sinnesro.

På radion som sorlar i bakgrunden i ateljén pratar dom om stora krav och skyhöga mål och ambitioner på våra skolbarn.
Dom nämner ett av flera skräckexempel: En förälder som intervjuades hade insett att hennes barn i åk. 6, efter mycket slit, aldrig skulle klara sin inlämningsuppgift. Mamman tog över och gjorde uppgiften åt barnet och lämnade in den till skolan, hon fick ett D. Mamman var docent och forskare och uppgiften var för åk.6.

Det är svårt som förälder att hinna förmedla att du duger som du är, när skolan stressar och tvingar oss att ständigt uppmana och påminna om hur viktigt resultatet är. Barnens all tid går ut på att prestera visa upp och bedömas.
Jag får ofta påminna mig själv om att inte bara prata plugg och prestation med Abraham, men inser att nästan allt kretsar kring detta.

I ett annat program (radiopsykologen) beskrev en ung man sin ohälsa grundad på att han hela sitt liv kämpat och att allt fokus legat på att leva upp till det som förväntats av honom och som fått honom att fullständigt förlora sig själv. Det behövs ingen djupanalys för att förstå vilken skada detta kan orsaka en människa.

Det är så lätt att man omedvetet lägger all vikt i vad skolan kräver för att det är prio ett, och därmed glömmer lyssna, känna in och prata om vad som rör sig i huvudet på individen och hur han mår.
Att det bara är en transportsträcka till vuxenlivet där vi ska programmera så mycket det går för att höja prestationsnivån och slutligen få ett så späckat resultat/individ som bara är möjligt.
Det svåra är att hitta en balans. Lugn-vila-kreativitet och prestation.

 

Blir du lönsam lille vän

I skolan här har barnen just haft kängrumatte.
Elisia berättade för mig hur hon upplevde hennes första kängrumatte.
Hon var liten och med ganska normalhöga krav på sig själv men en duktig och stark flicka. Men denna uppgift hade hon svårt att förstå och av den press hon kände fick hon panik och började gråta, hennes lärare tog henne i famnen och kramade tröstande.
Det kan inte ha varit lätt för en lärare som jag vet alltid såg till barnens välmående i första hand, att ständigt tvingas utsätta dom för något som gick hennes egna teorier emot. Denna lärare gjorde underverk med barnen med sin kravlösa inkännande attityd, hon läste av var och ens behov och fick deras självförtroende att utvecklas, som dessutom fick till följd att barnen kunde ta till sig den kunskap som målen krävde.

Tyvärr har skolvärlden (jag säger inte lärarna) en attityd och ett budskap till våra barn om att du måste leverera, gör oss inte besviken!
Jag har haft fyra skolbarn och vet hur det är att ha barn som lyckas och hur ett barn påverkas av att misslyckas.
Jag minns hur tårarna välde upp ur ögonen när han för första gången fick höra att; det här var ju inte så bra!
Chocken hos en liten som tidigare inte visste annat än vilket fint och älskvärt barn och vän han var, som absolut inte var beredd på att få höra att han inte riktigt dög. För oss var det en bagatell, ett vanligt utvecklingssamtal, men för honom var det förödande för han var ett litet barn som trodde att han dög som han var. Där naggades nog hans självförtroende för första gången och jag glömmer aldrig hans tårfyllda blick.

Jag har alltid sett det som viktigt att uppmuntra mina barn till att bli riktigt bra på något.
Men varför? Måste alla verkligen prestera något extra för att…. Ja, vadå?
Accepteras!
Leverera?
Duga för andra och sig själv?
Finnas till?
Är det inte bra nog att bara få vara en god människa?
Vi strävar ständigt efter extra allt. Skolan jagar, siktar och träffar. Vi följer lydigt efter i jakten utan att egentligen reflektera.
Effektivt slår vi undan fötterna på de barn som inte lyckas och hyllar eliten, dom som lyckas. Budskapet till barnen för att hårdra, är att tävla, jämföra visa upp och leverera.

Skulle vi kunna låta barnen få uppträda, synas och bli hörda utan att alltid bli bedömda?
Men då räknas det bara som lek och där har vuxna inte någon funktion.

Inget vidare sätt om man vill bygga upp ett självförtroende.

 ”Blir du lönsam, lille vän” av Peter Tillberg.
Den stora målningen med ett rakt budskap.