Mina skatter

När följande barn, nåja dom är mina barn annars kan man nog inte kalla alla fyra för det  längre, när jag drog iväg dom till Borghamn för en fotosession var koncentrationen och nervositeten jag kände större än vad den någonsin annars är då jag ska fotografera människor.
Aldrig är det så svårt att fånga mina modellers intresse som när jag ska ta kort på min egen barnskara. I vanliga fall tar jag ett antal bilder på en halvtimme upp till en timme. I detta fall tog det tre timmar och ca. 130 bilder, men ändå blev inte något helt som jag önskat mig. Hur mycket jag än apar mig så roar jag ingen, jo kanske möjligtvis lite den äldsta och yngsta.
En titt på ett par förlagor inför kommande stora målning, det blir att få pussla ihop några bilder vilket jag nog hade räknat med också. Jag kommer i mån av tid att måla det stora grupporträttet på barnen i olja.
Den första bilden som jag sedan länge planerat ha som bakgrund är en reviterad fiskestuga från hamnen i Borghamn. Jag kan känna atmosfären och doften från Vättern i den bilden, vilket är viktigt senare i målningen.
I den andra bilden står dom på förbjuden mark i stenbrottet, ljuset där är fantastiskt men miljön alldeles för rörig. I den bilden gillar jag deras position vilken jag kommer att använda.
Jag kommer även göra om en del och lägga till lite detaljer för att få fram det personliga.

Mina skatter.

FullSizeRender
19

Alla vackra!

Min regel är att lägga ribban så högt inför påbörjan av en målning att jag med största sannolikhet inte når upp. Men det är mitt sätt att komma åt det håll jag vill och jag tror det är ett effektivt sätt att utvecklas på. Det är alltid en utmaning och väldigt roligt.
När jag ska porträttera en person så ser jag ett vackert och intressant ansikte, alltid.
Jag vill gärna höra vad den som ska porträtteras tycker är intressant och vackert hos sig själv. Det är faktiskt vad jag vill när jag möter en människa, vad tycker du är mest intressant hos dig.
Vi ser på oss själva med ögon som andra inte gör så det vore synd om jag missade det du tycker är allra finast.1

ufo

taget ur mitt porträttgalleri

 

En del av historien

Jag är porträttmålare i syfte att vara en del av det historiska bevarandet.
Någon sa för länge sedan, varje människa är värd att gå till historien. Jag delar den uppfattningen och vill vara med i det arbetet.
Oljeporträtt är bland det mest personligt historiska man kan härleda till.
När du blir avporträtterad blir du en del av historien och framtiden.

Från porträttgalleriet

test

 

 

Se porträtt

Ofta går det i snigelfart när en målning i stort sett är färdig.
Jag brukar fota tavlan för att maila över till beställaren att betrakta resultatet.
Det är bara det att jag så gärna vill att presentationen av porträttet ska vara så nära överensstämmande med originalet som möjligt, vilket gör att det går mycket tid åt till inställningar som vitbalans, bländare, exponeringstider blixtarnas inställningar mm. och slutligen efter många timmar när resultatet är acceptabelt så känner jag att målningen behöver nog korrigeras lite till!! sedan får jag göra hela fotoproceduren igen, vet inte för vems skull, det är bara jag som alltid lyckas snöa in mig lite mot slutet.

Konkurrensen bland oss porträttmålare är inte så stor och vi som ägnar oss åt det som yrke är väldigt få.
Det är kanske inte alltid så lätt för den oerfarne att avgöra vad som är hållbart och bra målarkonst men om du som betraktare ser kritiskt på en porträttmålning som ska vara föreställande så är din känsla av hur du upplever ansiktet och kroppen avgörande.
Din erfarenhet av att se en hand eller arm och formen på en kroppsdel är inte ny, med andra ord är ofta din känsla av hur något ska se ut helt riktig även om du inte har någon erfarenhet av just måleri. Du ska inte blygsamt ursäkta dig med att, det ska nog se ut så för jag vet ju inte.

Han fick ett annat ansikte!

bara jag

 

Från en porträttmålare

När jag målar ett porträtt vill jag kunna blåsa liv i det. En porträttmålning kan plötsligt kännas som ett sällskap i rummet, är det en större målning kan det t.o.m bli huvudföremålet för rummet. Det gäller att man tänker igenom var man hänger ett porträtt, placeringen är viktig. porträtt Jag lånade ett större porträtt en gång för att fota den. Ägaren sa när jag kom tillbaka med den att det kändes ensamt utan målningen, inte bara att det var tomt på väggen. Porträttet hade blivit ett sällskap, den mänskliga närvaron och blickarna hos de avporträtterade kan bli nästan fysiskt närvarande. Om blicken på den avporträtterade är riktad rakt in i linsen kan det dessutom kännas som att den följer efter dig när du rör dig i rummet. Jag är nu färdig med syskonporträttet, det ska bara ramas in. Får se om jag kan visa det här. Jag längtar efter att få måla mina egna barn på den stora duken som väntar i ateljén och de stora nyinköpta oljetuberna  (jag har en förkärlek till det stora) Jag hade tänkt en levande färgsprakande målning, och jag skulle vilja visa förloppet här med mycket bilder och beskrivning om måleriets gång i detalj för den som är nyfiken och kanske vill lära sig lite om upplägget. Det svåraste med projektet, förutom tiden, är att fota alla tillsammans, av mig deras egen mamma. Dom är de svåraste av modeller, jag har gjort flera försök. Dom är lite för spralliga tillsammans och larvar sig bara för fotografen.

Varför porträttmåleri ?

Jag är porträttmålare därför att jag alltid har varit så fascinerad av människans hela existens, så väl ut som invändigt och finns det något vackrare att avbilda.
Människans psykologi är också så outgrundlig, och som jag tror formas en persons ansikte med tiden utav dess uppväxt, med erfarenheter upplevelser och arv.
De grundläggande dragen finns där från allra första början men de dolda dragen formas med tiden allt eftersom vi samlar på oss intryck och händelser. Ansiktet präglas och avslöjar mycket av hur vi har haft det, vad vi har varit med om och bär inom oss.

modell.1Jag fick en gång, när jag gick på konstskola, veta att om man i en stor landskapsmålning placerade en figur om än så liten, föreställande en människa så dras betraktarens blick automatiskt till denna figur, som man kopplar till sig själv och identifierar sig med.
Även hur man som betraktare av en abstrakt målning omedvetet kan få väldigt diffusa detaljer att föreställa en människa. Vi vill gärna kunna koppla det vi ser till något som vi kan placera oss själva i.

abra.Vår goa kille spelade saxofon själv, på mässa i Tranås kyrka samt Säby kyrka i söndags. Av hänsyn ville jag dock inte fota honom i kyrkan.
Det är så härligt att se hans mod, han är verkligen en stark ung person. 

Porträttmålare

Porträttmåleri är en viktig konstform i kulturen. Dom s.k. selfies som löper likt en epidemi i dag säger en del om det förgängliga i tiden. Vi vill gärna ha snabba bilder på oss själva och varandra som vi kan dela med oss av. Så har det alltid varit och kommer alltid att vara.
Vi vill gärna ha bilder på människor, det finns något som lockar särskilt mycket i den konstformen.
Vi kan backa tillbaka några århundraden, men än i dag kan vi betrakta och analysera människans beteende, utseende och tiden hon levde i, tack vare måleriets beständighet.
Så porträttmåleriet är nog det enda man med all säkerhet vet kommer att bestå.
Som porträttmålare är det viktigt att kunna skildra den tid man lever i. Det är annars inte så mycket som kommer att hålla historiskt, därför är det så viktigt att det klassiska kulturarbetet får finnas med på ett hörn.
Jag är porträttmålare för att det måste finnas såna!

 

blogg

Livets sköna stunder.
Årets första fika i trädgården med kusinerna.

Porträttmålning som konstform

 

När jag målar ett porträtt handlar det om min tolkning av en människa, det finaste av uppdrag.
Om jag fotografetrar mina modeller finner jag ingen anledning att få till det perfekta fotografiet, det ligger i målningens ändamål. Personen på fotot är däremot  naturligtvis mycket viktig och måste bli bra. Sedan är det så mycket mer som gör målningen, där komposition, omgivande bakgrundsfärg och ev. föremål med budskap i, samt en sinnesstämning mm. är av största vikt.
Porträttet säger något till betraktaren som man likt andra konstverk kan tolka. ( Mona lisa, ett spekulativt exempel, tycka vad man vill om målningen, ingen har trots allt undgått den som konstverk genom historien, därför den har ansetts tolkningsbar)

porträttmålare

Porträttmåleriet har genom tiderna varit, och är också idag en viktig genre inom konsten, då man alltid har förevigat personer som genom ett oljeporträtt låtit gå till historien.

Att vara porträttkonstnär är otroligt spännande i många avseenden. Jag tycker om mötet med människor och älskar att måla av dem. Dessutom passar verkligen alla att bli avporträtterad.

Vissa detaljer som tex. speciella kläder, smycken eller något passande föremål samt ansiktsuttryck kan förstärka den som ska porträtteras.

Porträttmåleriet är viktigt för det historiska bevarandet.