Porträtt och symboler

Tiden i ateljén är något begränsad just nu. Men det är en period som är fylld av meningsfullt innehåll ändå. Jag hyser djup beundran för engagerade och fantastiska lärare🙏 

Ska jag vara helt ärlig så är det ingen större skillnad när man kommer hem mot att ha en helklass med nior! Det är bara att jag har blandade åldrar hemma, men intensiteten är densamma. Jag bär alltid med mig konstnärssjälen överallt, på gott och ont. Just nu får dom lära sig grunderna i porträttmåleri, kanske inte helt överraskande, men det är faktiskt eleverna själva som velat det. Faktiskt fanns det inte riktigt på min planeringslista för bilduppgifter. Jag är så rädd att dom ska tycka det är tråkigt, för det är ju lite tålamodsprövande.

Det är härligt att mötas varje dag av ett stort kreativt gäng, och det är stimulerande att få de som inte är lika kreativa att våga försöka. Sen är det kanske inte är detsamma om man skulle jobba så här år efter år. Att tillfälligt hoppa in och göra något annat som omväxling är en bonus då jag fortfarande har en mitt eget att gå tillbaka till.

Vi fotar och målar porträtt. Dom får även designa en egen vapensköld för att spegla sin egen personlighet och intresse. En bra kombination eftersom symboler ofta är ett inslag i porträttmålningar.

Dom får jobba som jag gör och inspireras av porträtt jag kan berätta om. Symboler kan se väldigt olika ut. En gitarr och ett fönster kan vara symboliskt. En färg på ett band är symboliskt. Det är ofta symboler finns med i ett porträtt, för att spegla personen på målningen.

I och utanför ateljén

Min ateljé må vara den plats där porträttmålningar och andra målningar trängs tillsammans med färger av alla världens sorter och millioner tillbehör därtill. Men vill man så kan den snabbt förvandlas till clean fotostudio.

Denna lilla söta firade sin ettårsdag i min ateljé. Hon var snabb att krypa iväg men några fina bilder lyckades vi med.

Vårt hus hänger med i utvecklingen kan man säga för att ta det positivt. Värmesystemet i form av vedpanna har brakat ihop helt och vi har fått ett akut beslut att lösa på en kvart. Vilken är den bästa uppvärmningen för vårt hus på berget? Kanske bergvärme! Alla inblandade förstår det akuta läget och har varit väldigt hjälpsamma och på ett par veckor har vi snart ett helt nytt värmesystem och behöver inte frysa längre.

Morgonnyheterna stod på i bakgrunden nu på morgonen och jag smålyssnade på en kvinna som lät väldigt trygg och klok, som vilken välutbildad sympatisk kvinna som helst. Kanske psykolog eller någon form av sjukvårdare tänkte jag. Så hörde jag vad samtalet handlade om och tittade upp. Det var inte direkt det jag föreställt mig. Där satt en fd. uteliggare och bostadslös kvinna som pratade om utsatta och hemlösa kvinnor. Det var ingen tvekan om att hon hade levt i missbruk och utanförskap större delen av sitt liv, det vittnade hennes utmärglade kropp och utseende om.
Men varför? Hoppas hon får många kramar och bekräftelse, så fin hon är. Jag kan inte låta bli att tänka på hur en människa kan hamna så fel och i samma person sitta inför tvkameror och vara så otroligt lugn klok och närvarande. Det må vara fördomsfullt av mig men jag tror dom flesta nog skulle känna det jag gör.

Konst musik och historik miljö

Konst och musik är två ”syndrom” som har sitt ursprung ur samma släkte.
I ett program på radio talade dom om den Svenska tonsättaren Johan Helmich Roman som levde och verkade på 1700-talet och att han, liksom andra musiker då, inte var speciellt högt aktade. Man ville gärna ha konst och musik men ingen skulle göra den.
I dag tror jag det snarare kan skapa en slags förvirring, en syssla som är lite svårplacerad.

Jag målar tolv musiker, alltså konst och musik i sin bästa förening. Varje dag framträder dom mer och mer. Individer med en bakrund och historia, vissas värre än andras.

I går var jag inbjuden till tempelriddarordens loge för en fotosession. Det var en väldigt spännande miljö. Vad fyra gråa väggar kan dölja och vilken värld som kan öppna sig när man kliver in genom en port.
Det ska så småningom bli ett stort oljeporträtt som ska dela plats med många andra gediget arbetade porträtt. Miljön var så pampig och den bar på så mycket historia, jag fick en fin lektion och rundvandring.

Orka lite extra

Jag hade finfint sällskap till Stockholm i går. Mina tjejer Eline och Elisia och kusinen Elias, det kunde inte bli annat än bra.
Gården vi var till låg på Värmdö, väldigt vackert. Där skulle jag fotografera för att porträttera en man.
Mitt gäng och jag blev härligt bemötta. Tanken var att mitt sällskap skulle ta en promenad på Värmdö medan jag fotograferade, men vi hamnade alla runt köksbordet över en kopp kaffe, trevligt!

Efter en fotosession brukar jag vara ganska trött och vill för det mesta bara åka någonstans och äta och sedan vända hemåt. Men det var inte alls vad mina medpassagerare förväntade sig. Så efter att ha lämnat av kusin Elias till sin studentlya så åkte vi till moderna museet. Jag gillar faktiskt Moderna skarpt och jag är så glad att dom fick mig att orka lite extra.

Stockholm är ju så magiskt vackert kvällstid.

 

Tillbaka

Samuel fick ligga två nätter på Eksjö lasarett. Det är lite coolare att ramla i skateparken och bryta armen än att ramla av en stol som Elisia gjorde en gång, konstaterade Samuel och jag. Men att det sen skulle kräva mer än en operation var absolut inte lika coolt.
Nu är älskade lillebror hemma iallafall, välmående om än något omtöcknad. Det värsta för honom har varit all väntan. Att ligga stilla i en säng i två dagar var en pers för honom. Han var fantastiskt tålmodig och muntrade upp all personalen med sitt glada humör. Dom ville behålla honom som en glädjespridare, men han kom hem tillslut till en familj som längtade.

Två glada killar, strax innan.

Samuel och Eline ägnade sig åt avancerad sjukgymnastik i morse som slutade i dans.

 

Nu väntar ateljén, ett oväntat avbrott så här innebär ganska mycket mer jobb än vad man önskar. I dag ska iallafall en tavla skickas iväg och jag överlåter ansvaret till postnord. Ofta levererar jag själv men ibland är det smidigare att skicka med post och hoppas på att det kommer fram!!!
På fotot längst ner till vänster är några förbrukade ”mjölkförpacknings-paletter” bästa uppfinningen.

 

Målar i slowmotion

ID-fotografier som man bär runt på och ganska ofta är tvungen att visa upp är inte alltid lika smickrande som många andra bilder man har på sig själv. Därför tycker jag det finns anledning att ta bilderna själv, dom blir bättre och man behöver inte dölja porträttet med tummen.
Jag har tagit många såna och det går snabbt och är smidigt.

Ateljén är det varmaste rummet i huset och allt går i slowmotion, men jag försöker måla en stund varje dag. Men denna sommar är verkligen extrem.

Det har varit så många varma dagar och funnits många chanser att ta ljuvliga sommarbilder på denna lille, ändå valde vi idag första dagen som var lite mulen, att fotografera inomhus. Det var varmt med blixtarna så processen gick fort.
Vår lilla Sakarias.

Kör alltid fel!

Idag var tanken att jag skulle åka en sväng till Scandinavia photo i Bankeryd. Det borde ju inte vara några konstigheter, eller?
Scandinavia photo besöker jag ett par gånger om året och ändå lyckades jag köra fel tre gånger. Kan medge att mitt lokalsinne inte är att skryta med.
Denna butik är för en fotointresserad ett mycket inspirerande ställe som kan erbjuda allt från minsta lilla fotopryl till den allra värsta proffsutrustningen, fotoutställning, sympatisk personal och t.o.m. kaffe upplyste mig min mor.
Jag fick vad jag behövde där… tror jag! För tillfället i alla fall.

Kolla gärna in fotosidan.

Detta är dock en gammal godingkamera.

När det gäller fotografering och inte minst studiofotografering finns det inga gränser för vad det kan kosta. För mig är fotograferandet en nödvändighet i mitt arbete som porträttmålare så jag sliter ständigt mitt hår i förtvivlan.
Jag är absolut ingen tekniknörd men jag kan bild. Tekniken måste vara begriplig och fungera. Det gör sällan något av det!
På väg hem åkte jag förbi konstnärsbutiken Westers i Jönköping, eller rättare sagt, det blev en del snurr även dit innan jag kom rätt. Fattar inte, dom här butikerna jag besöker allra mest hittar jag ändå inte klockrent till. Min teori är att om man alltid har kört fel så kan man ju också bara hitta den vägen, alltså fel väg för jag vänder alltid på samma ställe dessutom.
Mitt ärende tog max en timme och hela resan 5 timmar 😬

Kvällens fotopyssel, man får inte glömma bort vikten i att leka och fantisera ibland.

 

Vilja att hjälpa

Ibland blir det tvärstopp i ateljén, ingeting fungerar och allt verkar kört.
Jag vet ju att det känns så mellan varven för att sedan släppa och gå åt rätt håll igen. Det är en ständig bergochdalbana. Jag vet att det kommer tidpunkter i ett målande som det bara känns fel men jag vet också att det alltid vänder. Det är något som gör att det måste vara så bara.

Just nu är det ett oljeporträtt jag håller på med där kompositionen inte ville hålla sig innanför ramarna. Jag bestämde mig för att byta miljö och bar med mig målningen till fikarummet där de övriga i familjen satt och jag började förklara mitt problem i brist på annat samtalsämne och hade absolut inte för avsikt att bli hjälpt med mitt problem. Men min dotters pojkvän började engagera sig och tillslut hade vi löst det. Ibland är det till stor hjälp att någon bara har viljan att hjälpa.

 

 

 

Muta Samuel

Jag har visserligen en bra kamera men den är långt ifrån så bra som jag vill ha.
När jag blir pensionär ska jag bli en grym porträttfotograf, ha ha 😉 Det är mitt nästa yrke.
Nej jag ångrar mig direkt, porträtt i olja är så mycket mer. Jag ska möjligen bli snabbare på att måla, för det är just problemet; att hinna med alla bra idéer.

Jag mutade min lilla modell, för jag har sneglat på en bakgrund varje dag jag varit nere i pannrummet för att elda bland ved, rasande murbruk och spindlar. Bästa fotomiljön.
Idag lockade jag Samuel med karameller för att ställa upp, men det är alltid han som dikterar och bestämmer poserna vid fotografering. Kan man fota honom så klarar man alla utmaningar för fotografering. Snart är han för stor för att kunna muta, men släkten sköter om det och nya modeller tillkommer.