Jag kallar den Lars…!

 

Vår viktigaste uppgift är väl att vara goda föredömen.

När jag drev runt i Göteborg i väntan på att mina kära skulle genomföra sin löprunda, hade jag inte så mycket annat för mig än att sitta på en restaurang och iaktta människor som kom och gick och sprang förstås. Bevittnade bl.a. fuskare som tog sig över kravallstaket för att gena ett par kilometer, kände dom sig som vinnare tro?
Sedan var det alla dessa mobiltelefoner förstås. Sms, instagram, facebook mm.
Har man någon i sitt sällskap vare sig det är ett barn eller en vuxen, men ändå föredrar att umgås med någon på facebook så tycker jag att det näst intill kan betraktas som mobbing, kanske inte då alls medvetet. Men man föredrar faktiskt att engagera sig och umgås med någon som den fysiskt närvarande personen inte kan ta del av.
Efter Göteborgsbesöket kom vi sent hem, fick då se en ung flicka och pojke sittande ensamma och barfota på en trottoarkant med var och ens hand, inte i den andres utan i varsin mobiltelefon och med en Pinocchionäsa fastborrad i skärmen.
Jag undrade då för mig själv hur många förhållanden som splittras pga. denna mentala frånvaro, när man väljer att hålla sig uppdaterad med omgivningen istället för att vara närvarande med sin partner eller sina barn. Man borde heller inte skylla på, vi har ju ändå inget särskilt att prata om! Det finns en risk att det alltid blir en avvägning, vem är mest populär? för det är väl just de det handlar om, eller? Vem som är mest intressant!
Jag påminner ofta mig själv om detta också.


Samuel har tagit intryck av vuxenvärlden.
Han sparkade hårt på en hink i sandlådan och jag undrade, varför?
– Jag kallar den Lars…! Han har lärt mig göra tårtor och nu kan jag det, så nu måste han få sparken!!!?

huset

Dessa två har arbetat hårt här hemma i två timmar mot belöning, på uppdrag av skolan för insamling till ett barnhem i Kenya som drivs av en ung tjej som heter Julia Snive. Bra initiativ!

Eller vem jobbade??
jobbareelisia. A

Varningstecken!!

Detta är fredagsmys.
Genrep med ungdomsblås och storband inför tävling på söndag. Succé som vanligt!
”Duktiga barn ni har”, avslutar storbandets ledare Roger med att säga. Vilka duktiga lärare dom har, säger jag.

1

Mina tjejer och jag var i Linköping i går och shoppade.
När man är tjej går väldigt mycket tid åt till att fascineras av allt som överhuvudtaget går att titta på. Vilken marknad man kan göra på det.
Själv är jag ganska enkelspårig, men jag försöker så gott jag kan. Fram till klockan sex var allt relativt ok, men då började jag känna energin rinna ut.
Trodde nästan ett tag att jag blivit smittad av en influenssjuk Samuel, men när jag räknat efter, insåg jag att det var nio timmar sedan som jag åt och drack något. Lustigt att man bara kan glömma bort.
(Tjejerna åt på McDonalds)

I dag tog dr. Phil upp ett ämne som jag många gånger reflekterat över.
Att vara ”populär” behöver inte betyda att man är snäll och god.

Många av dessa som sägs vara ”populär” har en så överlägsen attityd att man måste ställa sig in hos denne för att inte hamna utanför och rentav bli mobbad.
”Populär” är ett uttryck som ofta används i skolans värld och man kan nästan höra på barnens tonläge när dom pratar med varandra om ”de populära”, att det handlar om en ganska osympatisk ”ledare” många gånger, (inte alltid, men ofta).
Jag tror att vad som saknas kan vara vuxna som lär dom (om de nu inte har det medfött) empati, och vägleder till att se och finna sig själv i sin situation.
Det är många barn som inte får empatin med modersmjölken och som därför måste lära sig.
Att vara ”populär” kan alltså vara ett varningstecken.
Kanske även de som är i  personsens omgivning skulle bli uppmuntrade till att inte alltid ”hylla” denne i alla lägen,  kunna på ett schyst sätt säga ifrån.
Det finns mobbinggrupper på skolorna, de har en viktig funktion. Där skulle en lämplig vuxen kunna analysera och göra detta beteende tydligt för alla elever.
Detta är inte så svårt att se, men man måste vilja se och våga.

hjätrat
Har lämnat in en målning för inramning idag, spännande!
För den som vill, brukar jag fotografera några lämpliga ramar hos galleristen här, för att sedan maila exempel till de som beställt tavlan. På så vis kan denne vara med och bestämma utseendet på ramen, även om man vill låta mig ta hand om det.
En bra lösning.