Dagens geni, terapi och vårpremiär

Det skulle vara spännande att ha stegräknare här hemma, jag känner mig konstant som en duracellkanin. Åtminstone i huvudet! Fattar inte varför, är det så för alla? Med andan i halsen för att hinna med alla måsten (i mina ögon,måsten).
Jag har två oljeporträtt på gång, då håller jag mig lugn. Det är ett äldre mycket fint par jag målar just nu, samt några andra saker.
Jag har fått lite hjärtklappning då och då dom senaste veckorna, sådär att man har en olustig ångestkänsla, inget allvarligt bara obehagligt och stressande. Då finns bara ett enda bot och det är måla måla måla. Jag vet att inte alla blir hjälpta av att måla, men vilken verkan det har. Jag vet ingen bättre terapi.

De goaste killarna kom på spontanfika i trädgården, premiär i vårvärmen. Vi satt länge och njöt av solen, värmen och varandras sällskap.
Min mor, bror och brorsöner, Daniel Mika och Leo.
Finaste killarna och jag är så stolt över dom.

Min mor är enkelhetens geni.

Jag förbrukar väldigt mycket paletter, men idag löste hon det stora behovet på ett praktiskt och ekonomiskt sätt. Med så mycket mjölk som går åt i vårt hem finns det lika många paletter.

Fin snögubbe, spontant måleri

Har inte ägnat mig åt spontant måleri på länge, inte mer än hur man inom rimlighetens gräns kan vara spontan under kontrollerade former då man målar porträtt.
Men nu får jag lägga in en annan växel och släppa tyglarna. Jag har en beställning som kräver en helt annan typ av koncentration. Det kan nog vara bra som omväxling, även om jag känner mig en aning ringrostig.
Tyvärr kan jag ju inte berätta om bilden ännu.

akryl

malaFör intresseklubben;)
När man målar i olja är man beroende av någon form av palett. Jag har provat många, men denna är sämst. Den ska absolut inte absorbera, men den suger upp all vätska och lämnar kvar en glanslös torr färgklick på några timmar. Det är lösa blad och jag har varit tvungen att grunda varje blad, helt värdelös om jag får råda!palett

 

Samuel och jag byggde den finaste snögubben i år, ingen kan klå den!
Vi är så stolta!!

snogubben

 

 

Det är ju inte så svårt om man har lite fantasi 😉

gubbar

 

Skärp er ungar

Nä nu måste jag in och skriva några rader.
Jag  både vill och har mycket att berätta, men det får bli senare när en spännande beställning med stress och stor utmaning lagt sig lite.

Paletter går åt som smör, men det går bra med papptalrikar om man täcker dom med bokplast så att inte terpentinet i färgen sugs in. Dagens tips!
palett
När vi igår gjorde en insamling hemma med kläder/leksaker efter att fått förfrågan inför en flyktingsituation var jag lite försiktig med hur Samuel skulle reagera på att ge bort lite undanlagda leksaker. Det kunde ju bli svårt att skiljas från dom tänkte jag.
Så kommer Eline (26) in och får se vad vi håller på med och utbrister, min anka….! den kan ni absolut inte skänka!!
Senare kommer Abraham (14) hem, min nalle!!! tänker ni verkligen ge bort min nalle?
Men Elisia då (16), dina dockor kan vi väl åtminstone skänka? Det blir knäpptyst.
Måste ni? min favorit kan vi väl behålla i alla fall?
Suck det är mina stora nästan vuxna barn.
Men Samuel, han river lyckligt och generöst bland sina leksaker och har massor att ge bort!
Det kan vara svårt att skiljas från sina leksaker, men inte trodde jag att mina stora barn hade såna svårigheter 😉

Vi diskuterar flyktingsituationen mycket här hemma och kan bara konstatera att det är svårt och inget är svart eller vitt. Var och en måste få engagera sig efter sin vilja och förmåga. Nu blir det kallt och väldigt många kommer bara med det dom har på sig
till vårt kylslagna land, tur att den riktiga kölden inte infunnit sig ännu.

Vättern, ingen nytagen bild som tur är. 
vättern