Besök hos Malmbergs

Skulle du plocka upp ett rådjur efter vägen om det låg där fin men död och du hade svårt att få tag på mat? Plocka upp det för att ha kött några dagar framöver.
Tanken slog mig i går när jag ensam med stor bil och stort skåpsläp for till Tidaholm för att rama en målning. Jag såg två fina döda rådjur efter vägen och det var kallt. Det var ingen som tagit hand om dom. Jag hade fått gratis middagar i några dagar. Rådjuren kunde dela plats med den ensamma målningen i det stora kalla släpet. Hade familjen blivit lycklig om jag kommit hem med två döda rådjur? Kanske om vi hade varit utan mat en tid… men det har förstås inte vi.
Av många skäl plockade jag naturligtvis inte upp dom. Synd att så fint kött bara får ligga och en påminnelse åter igen om överflöd.
Väl i på plats på Malmbergs ramlistindustri i Tidaholm utan rådjur och hungrig blev jag så välbemött av världens mest välvilliga företagare. Våra likadana tankegångar angående kundbemötanden trots arbete-upp-över-öronen-tillstånd och vad det är som får stresshormonet att stegra, nämligen när moment måste utföras av någon annan och man själv inte kan påverka hur snabbt det måste ske!!! Ibland brinner det i knutarna men jag kan inte begära av någon annan än mig själv att jobba dag och natt. Äntligen har jag hittat en ramlistleverantör som synkar med mina tankar krav och behov vad det gäller ramar och kvalitet (och effektivitet.) Tack för hjälpen och en brutalt fin ram.

Tio cm. bred ram.

ram!30*160 cm målning. tavla

Bråda tider

Om några få ynka dagar måste jag betrakta en ”megastor” beställning som klar. Jag är inte alls stressad. En utmaning av sällan skådat slag som jag återkommer till vid senare och lugnare tillfälle.

Abraham fyller 14 år idag hurra!!!
Jag bad honom städa sitt rum i går vilket han naturligtvis gjorde. Han satte på dammsugaren och gick därifrån, det var så väldigt dammigt så den fick vara på, det måste väl funka va? konstaterade han! Ett litet tips från Abraham till alla som julstökar.
Allt i detta hem ligger efter, tyvärr får julruschen vänta eller tänk om den uteblir? Stackars mina barn men dom har påmint mig om att jag är lika stressad varje jul och det blir konstigt nog jul ändå! Dom vet själva vid det här laget var adventsljusstakarna ska stå och även allt julpynt. Men tänker jag, min mamma gjorde ju allt och vi barn var så tacksamma… eller?

hjärta

 

 

Högt tempo

Visst kan man bli alldeles tokig över allt man vill göra under den begränsade tid man har. Hur ska man hinna, hur kan man effektivisera sin tid maximalt.
Självklart ska jag hinna odla så mycket att vi kan bli helt självförsörjande och helst dela med av det, egna rena och ekologiska grönsaker.
Självklart ska jag börja sy dom där vintageklänningarna och murarskjortorna för barn som jag planerat så länge. Så kom min lilla brorsdotter till mig och sa, Lene du får sy en rockabilly klänning till mig 😉 vilken ära! hur skulle jag kunna göra henne besviken.
Och så den där målningen förstås som jag har en alldeles tydlig bild av som jag tänker göra…. och mycket mera!
I huvudet är allt så möjligt och där är jag klar in i minsta detalj.
Så muttrar någon, det går väl aldrig att försörja sig på? Man måste ju ha ett riktigt jobb. Men om inte jag är kreativ och får skapa BLIR JAG FATTIG, SJUK OCH SVÄLTER IHJÄL!

Denna gosse är lika kreativ. Här med porträtten på mina fyra barn som han hjälper till med lite. Jag förklarade tydligt att det bara var på hans eget porträtt han fick fylla i. Andra porträtt är absolut förbjudet att röra. Kan ju tillägga att det lätt går att måla över i detta tidiga stadie av målningen.

målare han målar
blåsare

Trädgården finns ju också alltid om man inte har något annat att göra 😉

trädgårdsalladtomatblommakruka

Pysseldag

Klockan är för mycket just nu för att sitta här. Jag måste ha superdisciplin på sömntimmarna annars blir det inte så bra.
Samuel har varit hemma från förskolan idag pga. besvärliga luftrör. När andra barn får en lindrig halsinfektion så blir han ganska dålig ”nu känns det som jag ska döö!!!” säger han. Det kan ju inte kännas så roligt, men som tur är så finns det hjälp att få. Tyvärr finns det däremot ingen bra hjälp mot sömnbrist när nätterna blir oroliga.
Vi har fått pyssla lite extra och dagen till ära blev jag så lämpligt upplyst av en tjej att Samuel har namnsdag. Jag brukar för det mesta glömma namnsdagar men det kunde inte vara lägligare än med en present denna dag.
Det blev många fina armband till familj och vänner från honom av presenten han fick.

halsbandJag har förstås mitt att göra med eller utan sjukt barn. Detta porträtt ägnar jag mig åt ”lediga” stunder!! Vad är ledig och inte?
Kan man se redan nu vilka det är tro?!
Det kommer bli en målning på 100*110 cm men den lär ta sin tid att göra eftersom den inte är så högprioriterad.
Sov gott!!!

olja

Vän med datorer

Nu väntar en porträttmålning att få ta plats i ett nytt hem. En vacker kvinna framför en djupröd bakgrund, är nu färdig.
Parallellt håller jag på med en stor kol-blyerts-akrylmålning. Jag kallar även det tillvägagångsättet för att ”måla” därför att det mest liknar målandets egenskaper helt enkelt.
Det ska bli två ljuslockiga barn i en mörk tall/granskog, solens strålar bryter igenom pelarna och träffar de vitklädda gestalterna som kommer framstå likt små änglar är det tänkt. Det är mycket lager på lager och den svarta kolen får inte smutsa ner det vita rena intrycket i bilden. kol
På tal om rent vitt så har jag i dag investerat i en ny möbel, jag kan inte påstå att lyxen i apparaten passar in i min miljö direkt och jag är verkligen inte den som lurar mig själv att tro man blir lyckligare av det. Men för att slippa slåss och kämpa med näbbar och klor för att få tillgång till en dator, som faktiskt ingår i mitt jobb då jag redigerar bilder jag tagit som underlag för målningsarbeten, så får jag överlåta den gamla till den som skriker högst och jag får ha min egen (förhoppningsvis). Att tillbehören är vita förbryllar mig lite då den är tänkt att stå i min ateljé med färger och kol mm.imac
När min ipad var helt ny råkade jag tappa den i paletten full av oljefärg och så var den invigd!
Kanske kommer jag aldrig sätta mig in i funktioner som kan uppfylla mina önskemål. Vi trivs inte så bra ihop, precis som förhållandet mellan djur och rädda människor, att dom känner på sig när det inte passar. Man måste engagera sig, vara mentalt närvarande i bägge fall. Jag får väl i så fall överlåta datorn till de som gärna tar den, ingen risk att den förblir oanvänd i alla fall.

Tur jag har duktiga it-tekniker i familjen som är villiga att hjälpa mig!   abra

Ändrade planer

Dagen började som vanligt uppe i ateljén då tanken var att måla på barnporträttet, den målning som just nu är på gång.
Efter två penseldrag ringer dagisfröken och varnar för sjukdom som drabbat avdelningen och Samuel blir kvar hemma så mina planer ändras därmed.

Vi tar istället bilen till Jönköping där Elisias gitarr väntar att bli hämtad på Nya musik efter att ha gått igenom lite service. En nalkande sextonårsdag för denna tjej föresten. Jag blev så sugen att köpa en ukulele när jag var där, men vet egentligen inte till vem och gitarrkillen påminde mig om att det fortfarande är snålmånad därför fick gitarrens reperation räcka för tillfället och en önskad saxofonbok till Abraham. (Mitt efterlängtade trumset får också vänta, undrar bara hur länge… Samuel!!!)
Vi besöker Nya musik i Jönköping ganska ofta då det är paradiset för våra barn, det är en inspirerande miljö. Dessutom nästan granne med konstnärsbutiken (som tyvärr förmodligen kommer försvinna) Samuel har även han hittat sina rutiner i butiken. Börjar alltid med ett besök på deras toalett för att sedan söka upp lekavdelningen. Jag ska allt se till att han blir intresserad av trummorna snart.

En mindre inspirerande butik var ett stort varuhus som vi råkade komma in i och Samuel fick med ens superkrafter och studsade som en studsboll omkring och jag varnade honom hur lätt det var att försvinna. Det dröjde inte många minuter innan han förtvivlat ropade på mig.
Du fåår inte försvinna så där grät han, du måste säga vart du går har jag ju sagt mamma.
Tänk att jag aldrig kan lära mig!!!

Samuel är fenomenal när han vill hjälpa mig med maten, men det är väldigt jobbigt säger han så jag får inte utnyttja hans matkunskaper för ofta.
matlagning mat Suverän lasagne Samuel. Stolthet som inte går att ta miste på.
lasagne

Varningstecken!!

Detta är fredagsmys.
Genrep med ungdomsblås och storband inför tävling på söndag. Succé som vanligt!
”Duktiga barn ni har”, avslutar storbandets ledare Roger med att säga. Vilka duktiga lärare dom har, säger jag.

1

Mina tjejer och jag var i Linköping i går och shoppade.
När man är tjej går väldigt mycket tid åt till att fascineras av allt som överhuvudtaget går att titta på. Vilken marknad man kan göra på det.
Själv är jag ganska enkelspårig, men jag försöker så gott jag kan. Fram till klockan sex var allt relativt ok, men då började jag känna energin rinna ut.
Trodde nästan ett tag att jag blivit smittad av en influenssjuk Samuel, men när jag räknat efter, insåg jag att det var nio timmar sedan som jag åt och drack något. Lustigt att man bara kan glömma bort.
(Tjejerna åt på McDonalds)

I dag tog dr. Phil upp ett ämne som jag många gånger reflekterat över.
Att vara ”populär” behöver inte betyda att man är snäll och god.

Många av dessa som sägs vara ”populär” har en så överlägsen attityd att man måste ställa sig in hos denne för att inte hamna utanför och rentav bli mobbad.
”Populär” är ett uttryck som ofta används i skolans värld och man kan nästan höra på barnens tonläge när dom pratar med varandra om ”de populära”, att det handlar om en ganska osympatisk ”ledare” många gånger, (inte alltid, men ofta).
Jag tror att vad som saknas kan vara vuxna som lär dom (om de nu inte har det medfött) empati, och vägleder till att se och finna sig själv i sin situation.
Det är många barn som inte får empatin med modersmjölken och som därför måste lära sig.
Att vara ”populär” kan alltså vara ett varningstecken.
Kanske även de som är i  personsens omgivning skulle bli uppmuntrade till att inte alltid ”hylla” denne i alla lägen,  kunna på ett schyst sätt säga ifrån.
Det finns mobbinggrupper på skolorna, de har en viktig funktion. Där skulle en lämplig vuxen kunna analysera och göra detta beteende tydligt för alla elever.
Detta är inte så svårt att se, men man måste vilja se och våga.

hjätrat
Har lämnat in en målning för inramning idag, spännande!
För den som vill, brukar jag fotografera några lämpliga ramar hos galleristen här, för att sedan maila exempel till de som beställt tavlan. På så vis kan denne vara med och bestämma utseendet på ramen, även om man vill låta mig ta hand om det.
En bra lösning.

 

Se porträtt

Ofta går det i snigelfart när en målning i stort sett är färdig.
Jag brukar fota tavlan för att maila över till beställaren att betrakta resultatet.
Det är bara det att jag så gärna vill att presentationen av porträttet ska vara så nära överensstämmande med originalet som möjligt, vilket gör att det går mycket tid åt till inställningar som vitbalans, bländare, exponeringstider blixtarnas inställningar mm. och slutligen efter många timmar när resultatet är acceptabelt så känner jag att målningen behöver nog korrigeras lite till!! sedan får jag göra hela fotoproceduren igen, vet inte för vems skull, det är bara jag som alltid lyckas snöa in mig lite mot slutet.

Konkurrensen bland oss porträttmålare är inte så stor och vi som ägnar oss åt det som yrke är väldigt få.
Det är kanske inte alltid så lätt för den oerfarne att avgöra vad som är hållbart och bra målarkonst men om du som betraktare ser kritiskt på en porträttmålning som ska vara föreställande så är din känsla av hur du upplever ansiktet och kroppen avgörande.
Din erfarenhet av att se en hand eller arm och formen på en kroppsdel är inte ny, med andra ord är ofta din känsla av hur något ska se ut helt riktig även om du inte har någon erfarenhet av just måleri. Du ska inte blygsamt ursäkta dig med att, det ska nog se ut så för jag vet ju inte.

Han fick ett annat ansikte!

bara jag

 

Skapa historia

A gift to the World…sa en amerikansk morfar till mig då han med största värme betraktade målningen på sina barnbarn.
Att måla ett porträtt är att skapa historia. Det är inte mycket som är så beständigt och som finns kvar till eftervärlden.

Jag hade så gärna velat göra ett oljeporträtt på min far medan han fanns i livet men då tyckte jag att det inte fanns tid, och nu är det försent.
Inga bra foton på honom har jag heller som underlag för att göra ett porträtt nu.
Att skjuta upp saker allt för länge är inte så bra, en dag är det försent.

Har varit på fotobesök i dag, på en oerhört vacker gård belägen i en lika vacker miljö.
Tack till er för en trevlig stund.

brokind

En målning

Ibland kan bildskärmar spöka. Att se ett fotografi på en målning ger ofta en helt annan bild än att se den i verkligheten. Dessutom är ju bildskärmar väldigt olika i sina inställningar, ljus skärpa och färg.
Det är svårt att fota tavlor, sedan ska alla typer av bildskärmar göra sin tolkning och presentation av dem. Det där kan alltså vara knepigt. Det är bara att hoppas på ett hyffsat resultat.

Denna målning i kol akryl och inslag av andra medier (se detaljbilderna) är en generationstavla där jag utgått från riktigt gamla fotografier till nutida, även innehållande detaljer som också utgör en betydande mening.

Detaljer ur målningen

Storlek ca. 110 *90 cm

 

tavla